Mr Spock hade sågat regeringens kommitté
Barack Obama gick nyligen och såg den nya Star Trek filmen: ”Alla säger att jag är som Mr Spock så jag var tvungen”, berättade han för Newsweek.
Förutom öronen, samt att Mr Spock pratar ungefär som Mr Obama, är Spock född av en mänsklig mor och en Vulcan till far. Spock kommer alltid att vara av två världar, har ständiga problem med sin identitet, men besitter just därför även en unik förmåga att överbrygga konflikter.
Huruvida presidenten kände igen sig i filmen förtäljer inte historien. Visserligen må Obama färdas dit ingen man har färdats (det amerikanska budgetunderskottet beräknas hamna på runt 1 200 miljarder) men den rymd han skickar ut sina Youtube-filmer i är trots allt en helt annan.
Däremot har den amerikanske presidenten efterlyst en extreme makeover av, om inte världsrymden, så i alla fall världsekonomin: ”Kortsiktighet och girighet belönas på bekostnad av rättvisa, flit och hederligt arbete”, sa Obama i veckan och argumenterade för att vi nu i grunden måste göra upp med vårt ekonomiska system. Ekonomin höll långt innan krisen miljoner människor tillbaka, och nu när ingen har råd att göra något är det dags att göra något.
Det är lätt att glömma, när man dagligen utsätts för Anders Borg, att den här typen av systemkritiska tongångar blivit vardagsmat i internationell debatt.
Financial Times tryckte nyligen en hel bilaga om ”Kapitalismens framtid”. Ekonomer som Martin Wolf och Amartya Sen skrev sida upp och sida ner om vad som nu måste
göras och det var inte lite.
På andra håll går det mindre akademiskt till: i Ryssland skämtas det om att staten har ersatt dödsstraffet med hypotekslån och att Putins popularitetssiffror har sjunkit från 75 procent till 35 dollar fatet.
Någon hade en teori om att hela krisen egentligen är omvärldens sätt att fira tioårs-jubileumet av den ryska bankrutten 1998.
Dante förvisade på sin tid ockrare till den sjunde kretsen i helvetet och det är en strategi som kommit upp på nytt i amerikansk debatt: för vad är egentligen samhällsnyttan med banker som tar 30-procentiga räntor? Överlag kan tonläget mot finansmarknaden beskrivas som blodtörstigt. Fast inte i Sverige.
Här hemma har regeringen tänkt sig att lösa problemen med ”mer dialog”. I stället för att tillsätta en parlamentarisk utredning och skaffa sig en uppfattning om hur finanssektorn ska återregleras har regeringen beslutat om ”en kommitté”. Nog för att man inte behöver förvisa folk till helvetets lägre kretsar så där i onödan. Men kom igen!? En kommitté?! Hur ska detta kunna bli något annat än ett permanent lobbyistforum?
Nej, ”Finansmarknadskommittén” (som även har en referensgrupp) ska ägna sig åt den behjärtansvärda frågan att ”främja en återkommande dialog mellan staten och finansbranschen”. Som om Mats Odell inte redan har de här killarnas nummer i sin mobil?... och tror regeringen på allvar att om branschen bara får sitta i ring och sjunga kumbaya med Odell så kommer den automatiskt att börja ”främja förtroende, stabilitet, effektivitet och utvecklingsmöjligheter”?
Som Mr Spock skulle säga: ”It’s not logical.”