Värsta platsen för en kvinna

Internationella kvinnodagen är en dag och den infaller i dag: vi firar hur kvinnor tar makten över sig själva. Samtidigt inkommer varje dag, hela året, vittnesbörd om hur kvinnor hålls tillbaka. Mät vad du vill: tillgång till sjukvård, utbildning, politisk frihet, deltagande, arbete, självkänsla ja själva livet. Du får samma resultat: kvinnor behandlas som mindre mänskliga.­ Henry Kissinger av alla människor sa att ingen någonsin skulle vinna kriget mellan könen eftersom bägge sidor fraterniserade alltför mycket med fienden, vilket förstås stämmer, just därför måste det bli fred.

Den värsta platsen på jorden för en kvinna i dag är Östra Kongo. Den sexuella terrorismen i detta det dödligaste kriget sedan andra världskriget är av en brutalitet och omfattning som inte finns någon annanstans. Att få det sexuella våldet i regionen, vilket redan drabbat var tredje kvinna, att upphöra, borde stå överst på alla politiska dagordningar.

FN-operationen (MONUC) måste öka sin närvaro och gruppera sig i de områden där det sexuella våldet är som allvarligast för att kunna skydda kvinnorna i verkligheten. Inte bara i teorin.

FN:s säkerhetsråd måste se till att resolution 1820 blir implementerad. Denna antogs i somras och framhåller att sexualiserat våld i konflikter kan utgöra krigsförbrytelse, brott mot mänskligheten och folkmord. Den kongolesiska statens kapacitet måste byggas upp för att kunna arrestera och döma våldtäktsmännen och den internationella brottsmålsdomstolen bör väcka åtal mot de huvudsakliga arkitekterna och förövarna till massvåldtäkterna.

FN- operationen måste se till att de olika beväpnade grupper inte får tillgång till de mineraler och naturresurser vilka genom smuggling till utlandet finansierar deras verksamhet och därmed våldtäkterna. Press måste sättas på de nuvarande medlarna i konflikten, den förre nigerianske presidenten Olusegun Obasanjo och den förre tanzaiske presidenten Benjamin Mkapa att ta upp frågan om sexuell terrorism under överläggningarna med de militära aktörerna i regionen.

Omvärlden måste öka sitt stöd till humanitära initiativ med syfte att hantera de hälsomässiga, psykologiska och socio-

ekonomiska konsekvenserna av den sexuella terrorismen. Den har pågått i åratal och i grunden slitit sönder, inte bara kvinnors utan hela samhällets kropp.

Världen har känt till det sexuella våldets­ fasansfulla omfattning sedan 2002. Då kom de första större rapporterna från Kongo. Det var sju år sedan. Nu måste­ den sexuella terrorismen börja tas på allvar även utanför feministiska kretsar.

I dag och alla andra dagar.

Tills den är utrotad.