Löfven – lyssna på vad Schlingmann säger nu
10 JUNI 2012. Kärlek och politik
De flesta författare brukar i slutändan bli kära i sina egna monster. När Thomas Harris skrev När Lammen tystnar suckade hans brittiska kollega Martin Amis om att Harris blivit homosexuell av Hannibal Lecter. Jag börjar tro att det är vad som håller på att hända med de nya Moderaterna. Att de ofrivilligt håller på att bli kära i det värsta monster de kan tänka sig.
Svensk socialdemokrati.
Regeringens reklamman Per Schlingmann skrev på nationaldagen en artikel i Svenska Dagbladet om det nya Sverige som växer fram. Den stora frågan som inställer sig handlar dock om den nye Per Schlingmann som växer fram. Har han blivit sosse?
Är det därför han ska sluta hos Fredrik Reinfeldt?
Schlingmanns text hyllar den svenska modellen. Vi har i och för sig blivit vana vid nymoderater som hyllar välfärdsstaten. Men det finns ett läge när man måste börja fundera på om masken har blivit ansikte.
Nymoderaternas projekt handlade om att svära trohet till den svenska tryggheten för att kunna minska den. Men frågan är om alla vackra ord slutligen har påverkat dem själva. För när Schlingmann tar till orda om hur trygga människor vågar är det konstigaste egentligen att det låter rätt äkta.
”Många har tidigare menat på att man behöver ha stor inkomstspridning i ett samhälle för att folk ska motiveras att skapa och söka framgång”, skriver han. Och med många måste han mena Anders Borg. Hela Moderaternas arbetslinje bygger ju på idén att om sjuka och arbetslösa bara blir fattigare kommer de motiveras att skapa och söka framgång.
Men nu lyfter Schlingmann alltså fram jämlikheten som ett svenskt värde.
Å andra sidan ska Schlingmann sluta hos Reinfeldt och kan väl inte lastas för allt vad regeringen gör. Stefan Löfven kan gott anställa honom.
Han är smart.
Problemet är att det Sverige som så många av oss är stolta över inte handlar om de enskildheter som nymoderaterna har lärt sig att rabbla. Omvärlden kan beundra våra statsfinanser, vår öppenhet och vår sciencefictionartat långa föräldraledighet. Men det är inte grunden. Att Moderaterna inte förstår det är en sak. Det är mer oroväckande när oppositionen inte verkar göra det.
För det finns något ängsligt med Socialdemokraterna under den sympatiske Löfven. Hittills har han i hög grad ägnat sig åt att spela ner skillnaderna mot Moderaterna. Och får man kritik från vänster på Dagens Nyheters ledarsida gällande sin ekonomiska politik då är antingen tiden – eller partiet – ur led.
De politiska förståsigpåarna pratar om triangulering. Löfven lägger sig sked med Reinfeldt i mittens rike av taktiska skäl. Men triangulering betyder faktiskt inte ta–motståndarens–politik–och–gör– den–till–din. Bill Clintons strateg Dick Morris som uppfann taktiken definierar det i stället som ”använd dina verktyg för att fixa deras bil”.
Det vill säga: erkänn problem som din motståndare pekar på och hitta sedan ett sett att lösa dem med dina redskap. Det är så man definierar mitten till skillnad från vinner mitten. Och det var så Moderaterna vann valet 2006.
De tog ett typiskt socialdemokratiskt problem – sysselsättningen – och applicerade en typisk moderat lösning – skattesänkningar – på den. Dock under namnet jobbskatteavdrag. Löfven har i dag en liknande möjlighet gällande näringspolitiken. Företagens villkor är ett typiskt moderat problem. Men han måste både våga göra det till sin stor fråga fullt ut. Och applicera sina redskap på den fullt ut.
Då kommer Stefan Löfven att få kritik från partivänstern för att han använder moderaternas ord: konkurrens, marknadsekonomi, vinst och företagande. Och kritik från partihögern för att han inte lägger sig platt för Reinfeldt i sakfrågorna. Och där någonstans kommer han att ligga rätt.
För han måste i grunden utmana högerns bild av vad som driver företag och ekonomisk utveckling. Förklara att samarbete är minst lika viktigt som konkurrens. Att stora löneskillnader är improduktivt.
Att pragmatiska socialdemokrater har gjort mer för marknadsekonomins överlevnad än samtliga nyfrälsta marknadsfundamentalister genom tiderna (Inklusive Sveriges nuvarande näringsminister).
Han måste säga att några av marknadsekonomins största fiender kan vara aktörer som tjänar stort på den nuvarande modellen: ett vårdföretag som plockar ut 30 procentig vinst utan att ta risk. Exempelvis.
Och han måste våga säga att den tillväxt som ska ta världen ur den nuvarande krisen måste vara kvalitativt annorlunda från den tillväxt som förde oss in i den: Banker, bilar, bonusar.
Löfven måste med andra ord koppla sin näringspolitik till en vision om ett bättre samhälle.
Och det är striden om det samhället som han måste ta med Fredrik Reinfeldt. På den näringspolitiska arenan.
Användandes Fredrik Reinfeldts ord.
”Varje land har en själ och vår själ är jämlikheten”, sa Frankrikes nya president François Hollande. Stefan Löfven kunde gott försöka sig på att säga något liknande om Sverige.
Innan Per Schlingmann gör det.