Vi kan ha välfärd – och invandring
14 januari 2013
Invandring
I valet 2010 hade Sverigedemokraterna en valfilm där en grupp kvinnor klädda i burka och med barnvagnar tävlade med en pensionär med rollator om att komma fram till en massa pengar. ”All politik handlar om prioriteringar”, sa en speakerröst. Det underliggande budskapet var ett antingen – eller. Antingen välfärd eller invandring. Antingen svenska pensionärer eller kvinnorna i burka. Antingen vi eller dem.
Boken ”Invandrare – vi behöver dem”, kom nyss på svenska. I den går den brittiske ekonomen och skribenten Philippe Legrain igenom de ekonomiska argumenten för migration. Hans slutsats är entydig. Det finns ingen konflikt mellan välfärd och invandring – tvärtom är öppna samhällen rikare. Däremot varnar Legrain för vad som kan hända om ledande opinionsbildare börjar legitimera den typen av falska motsättningar. ”Ytterst kan man ha nått en brytpunkt när en majoritet i opinionen väger över mot främlingsfientliga åsikter, som har skett i Nederländerna, men även i mitt hemland Storbritannien.” skriver han.
Vi har haft den här diskussionen även i Sverige. När EU skulle utvidgas 2004 varnade Göran Persson för social turism. Någon som noterat om en polsk massinvasion vält den svenska välfärdsstaten de senaste åren?
Just nu debatterar högern i Sverige invandring.
På ena sidan står nyliberaler som Fredrik Segerfeldt som menar att fri invandring är svaret, och att priset är en slopad välfärdsstat. Vilket ju alltid har varit nyliberalernas mål i alla fall.
På andra sidan står debattörer som chefredaktören för borgerliga tidskriften Neo, Paulina Neuding, som oroar sig för framväxande kåkstäder och inser att det svenska samhället inte kan svara på misär med att acceptera den.
En nutida version av Göran Perssons argumentation presenterades av Anna Dahlberg, chef för ledarsidan på liberala Expressen, i söndagens tidning. Enligt henne står nu valet mellan ”upprustad välfärd” och ”fri flyktinginvandring”. Antingen öppnar vi gränserna helt eller så tar vi hand om våra pensionärer.
Det är fortfarande ett falskt val.
De senaste 20 åren har Sverige öppnat sig allt mer mot omvärlden. Det har skett i vågor. Vårt medlemskap i EU öppnade våra gränser mot omvärlden. EU:s utvidgning öppnade dem ytterligare. Den utökade möjligheten till jobbinvandring ännu lite mer. Samtidigt har vi haft en generös flyktinginvandring. Det har varit bra för Sverige.
I Storbritannien har man nu motsvarande debatt om ”social turism”.
Strax före jul gjorde liberala tidskriften The Economist en genomgång av vad som faktiskt har hänt i Storbritannien sedan 2004. Nettobidraget till den brittiska ekonomin är stort från de polska migranterna. De har räddat Storbritannien från ännu större nedskärningar i välfärden.
Ändå fortsätter konservativa brittiska politiker med sin skrämselpropaganda.
Varför är det så förtvivlat svårt att förstå att det är den retoriken – inte polska migranter – som hotar Europa?
Min egen övertygelse är att människor har rätt till rörlighet och att politikens uppgift är att steg för steg skapa en öppnare värld. Den fria rörligheten inom EU är ett steg i rätt riktning, att släppa in fler medlemsländer i EU kan bli ännu ett.
Det är också vår moraliska skyldighet att alla, som lever i Sverige, får rätt till vård och utbildning. Människor från andra länder ska ha rätt att söka jobb här. Och det behövs lagliga vägar in i Europa för människor som flyr undan krig.
Inget av detta hotar någons rättigheter. Däremot bygger det Sverige starkare.
Vi lever i en tid av ökande rasism och främlingshat. Hur Europa tar sig igenom de närmaste tio åren vet ingen. Själv pendlar jag mellan hopp och rädsla.
Men några saker vet jag:
Göran Persson hade bevisligen fel 2004. Anna Dahlberg har fel i dag.
Det finns
inget antingen – eller.
Och det finns inget vi och dem.