Ge besked om din framtid, Reinfeldt
Alliansen sjunger på sista versen
11 november 2012
Fredrik Reinfeldt
Göran Persson var trött den där iskalla sommaren 2004. Han ville inte prata så mycket om politik, däremot om den nya Sörmlandsgården.
Efter åtta år som statsminister, med en nyopererad höft och en ny kärlek var det kanske inte så konstigt. Han hade fullgjort sitt uppdrag: statsfinanserna var sanerade och han hade lyckats bli omvald.
Spekulationerna tog fart.
I två långa år fick Göran Persson leva med dem. När skulle han sluta? Vad skulle han göra sen, och vem skulle ta över?
Högt upp inom Moderaterna, på borgerliga ledarsidor och i internationell press pågår sedan ett tag tillbaka motsvarande spekulationer, med tilltagande intensitet: Sitter Fredrik Reinfeldt kvar till valet 2014? Om inte, vem tar över?
Det är dags att statsministern lämnar besked.
En lågkonjunktur rullar nu in över Sverige. Industrin är först ut, sedan kommer uppsägningarna inom tjänstesektorn. Hittills har 45 000 varsel lagts och i veckan varslades en av tio på Ericsson.
Fredrik Reinfeldt har mött krisen genom att åka runt i Sverige och lyssna på människor. Det är tveksamt om han hört vad de har sagt, i varje fall har han inte agerat. Han verkar närmast tycka krisen är så stor att den kan ta hand om sig själv.
Problemet är att artigt ointresse inte skapar någon framtidstro. En ledare måste ta initiativ. Som Göran Persson när han slog fast att bekämpning av arbetslösheten var politikens viktigaste uppgift efter valet 1994.
Det blev en styråra för all politik S-regeringen bedrev. Men då var Persson också ny på sin post och full av energi.
Fredrik Reinfeldts krispolitik består just nu av att han skickar ut sin partisekreterare Kent Persson och andra framstående moderater för att besöka
2 000 företag runt om i Sverige.
Målet är att ”ta reda på var framtidens jobb finns och hur de ska skapas”.
Det är visserligen en kraftfull satsning på att sysselsätta moderata politiker, men inte mycket till jobbpolitik.
Fredrik Reinfeldt har varit partiledare för Moderaterna i tio år, och statsminister i sex. Det är ett jobb som ställer enorma krav.
”Aldrig ensam, alltid ensam” var Göran Perssons beskrivning av den utsatthet och ensamhet som följde med statsministeruppdraget. Att ständigt vara omgiven av medarbetare, men ändå alltid sitta själv med det yttersta ansvaret.
Persson orkade i tio år – och sedan dess har tempot i politiken drivits upp ytterligare.
Ständig medieexponering, inget privatliv och ett oändligt antal resor. Det är kanske inte så konstigt att energin tryter.
Reinfeldts stora projekt var att göra Moderaterna regeringsfähiga, och sedan steg för steg montera ner den svenska samhällsmodellen. Hans viktiga reformer: kraftigt sänkta skatter, raserad a-kassa och sjukförsäkring är nu genomförda.
Nu behöver alliansen nya svar.
Hur ser politiken ut för att möta en ökande långtidsarbetslöshet, allt sämre utbildningsnivå och behovet av krisbekämpning?
I budgeten som lades fram i höstas var den stora pjäsen sänkt bolagsskatt på 16 miljarder – en åtgärd som är erkänt usel som konjunkturstimulans.
Nu finns inget reformutrymme kvar.
Det brukar sägas att alla politiska karriärer slutar i ett misslyckande. Visst finns lysande undantag. Men för de flesta verkar det vara förtvivlat svårt att kliva av i tid, innan det börjar gå utför.
Det är dags att statsministern lämnar besked om sin framtid. Sverige står inför stora utmaningar. Alliansen sjunger på sista versen, blockpolitiken likaså. Sverigedemokraterna växer i takt med utanförskapet.
Moderaterna är landets mäktigaste parti, och har styrt i sex år.
I dag befinner de sig i ett vakuum, i en brytningstid mellan Fredrik Reinfeldts stora projekt, De nya Moderaterna, och det som komma skall.
Ett återkommande krav från statsministern är att oppositionen måste redovisa hur de har tänkt sig att regera landet.
Nu är det hög tid att han själv lämnar besked. Svenska väljare förtjänar att i god tid få veta vem som är
Moderaternas statsministerkandidat 2014. Fredrik Reinfeldt.
Eller Anders Borg.