Mona i ojämn mediematch
De flesta valrörelser i modern tid har präglats av en specifik politisk fråga. Något som satt dagordningen för hela den politiska debatten.
Som miljön 1988, ekonomin 1994 eller jobben och utanförskapet 2006.
I år har en stor del av debatten, som den definierats av massmedierna, snävats in till att handla om en enda person: Mona Sahlin.
Reinfeldt kommer undan på ett sätt som få sittande statsministrar. Han får förstås kritiska frågor. Det görs granskningar. Men de dominerar inte i debatten. När statministern pressades om sjukförsäkringarna i SVT:s utfrågning handlade hela debatten efteråt om att den läkare som ställdes mot honom var lierad med socialdemokratin och Mona Sahlin.
Reinfeldt måste ha skrattat hela vägen till Rosenbad.
I fredags hade P1 Morgon granskat de stora tidningarnas hantering av partiledarna. Det visade sig att 18 förstasidor
hade haft en vinkel som var negativ för Mona Sahlin medan Reinfeldt hade framställts negativt fem gånger.
Tolv förstasidor framställde Reinfeldt i en tydlig positiv dager. Mona Sahlin hade fått tre sådana förstasidor.
Medieforskaren Ester Pollack konstaterade att det inte bara handlade om rubrik och allmän vinkel på förstasidan.
Olikabehandlingen syntes även i bildvalen. Reinfeldt framställdes som en vinnare, Sahlin som pressad, stressad och butter.
I P1 Morgon försökte Johan Ehrenberg hävda att det beror på mediernas ägarstruktur. Det är förstås trams. Det handlar om den mediala logiken. Om mediernas sätt att definiera en bra story, där spelet kring politiken alltid tycks vara viktigare än sakfrågorna.
Journalister brukar protestera när någon säger att medierna har makt: Nej, vi speglar bara verkligheten.
Det är förstås också trams.
Redan för ett år sedan hörde jag journalister som talade om att lyfta fram krisen för Sahlin, trots att de röd-gröna då hade över 50 procent i opinionsmätningarna. Massmedierna sätter dagordningen för det politiska samtalet. Om medierna fokuserar på socialdemokratins låga opinionssiffror och förtroende för Sahlin, då handlar diskussionerna kring kaffebordet på jobbet om detta. Inte om arbetslösheten, sjukförsäkringarna eller klimatkrisen.
Det påverkar i sin tur opinionen. Det kan till och med avgöra val.