Tågstrejken visar FP:s syn på facket
Seko hann knappt varsla om en utvidgning av tågstrejken förrän ett antal folkpartister - med Carl B Hamilton i spetsen - började ropa på lagstiftning. Strejken skulle enligt honom slå hårt mot passagerna och borde därför stoppas.
Visst ska facket få strejka - men inte så det märks verkar Hamilton tycka.
Statlig inblandning misslyckad
Att den svenska arbetsmarknadsmodellen byggt på att staten blandar sig i så lite som möjligt, verkar vara en kunskap som gått förlorad i Folkpartiet. Detta trots att det brukar gå riktigt illa när staten gör det.
Med facit i hand har statlig icke-inblandning varit en succé. Under 1920- och 1930-talet hade Sverige mest konflikter i världen på sin arbetsmarknad. Arbetsmarknadens parter blev till slut överens och kunde själva hitta ett fungerande sätt att samarbeta.
Det var början på att Sverige blev ett av de länder i världen som hade den mest fredliga arbetsmarknaden. Andra europeiska länder valde en annan väg och i de flesta av dessa länder bet sig konflikterna kvar på en betydligt högre nivå.
Sverige däremot har lyckats kombinera få konflikter på arbetsmarknaden med en löneutveckling som har gett svensk industri en god konkurrenskraft.
Att vid första bästa fackliga konflikt börja ropa på förändrad lagstiftning vittnar om att Folkpartiet inte förstått det.
Folkligt stöd ger styrka
Om man ska bli framgångsrik i en konflikt krävs att man har ett brett stöd inte bara bland sina medlemmar. Minst lika viktigt är att man har en uppbackning från sina andra fackliga organisationer om man är facklig och från andra arbetsgivarorganisationer om man tillhör den sidan.
Men allra viktigast är stödet från allmänheten. Har man inte en sådan uppbackning är det svårt att vinna konflikten.
Och Seko har ett starkt stöd för de krav de driver. Det är många som känner igen sig i just denna fråga. Att få söka om sina tjänster, att riskera försämrade löner och villkor vid upphandlingar eller avknoppningar är något som allt fler drabbas av.
Arbetslivets villkor berör
Det är inte längre bara arbetare som ses som daglönare som bör stå - om inte med mössan så i alla fall med telefonen i hand och invänta ett SMS om att infinna sig på arbetsplatsen.
Det finns ett brett stöd för att ta kampen mot de försämrade villkoren i arbetslivet. Det som lokförarna drabbas av i dag, kan vara något som drabbar nästa grupp i morgon.
De som har ännu sämre villkor än lokförarna inser att ett stöd till deras kamp för anständiga villkor, kan göra det möjligt för dem att också driva igenom förbättringar.
Det vore bättre om Hamilton lade ner lite möda på att förklara varför han tycker att de fackliga kraven är orimliga. Istället för att ta passagerarnas behov som en intäkt för att driva anti-facklig lagstiftning.