Socialdemokraterna har alltid pratat om vikten av förnyelse
Det talas mycket om förnyelse när Socialdemokraterna har kongress i Älvsjö. Det är – märkvärdigt nog – en gammal historia. Socialdemokrater har alltid talat om behovet av förnyelse. Kanske är det nyckeln till partiets framgång.
Själv mins jag debatten för 30 år sedan. På ena sidan ett slags allians mellan 70-talets marxism och en mer utopisk socialism. Kooperation, självförvaltning och alternativ produktion.
De talade mycket om förnyelse.
På den andra sidan hela arvet av hyresgästförening, fackliga intressen och kommunalpolitiska karriärer. Sparbanksrörelsen och remissyttranden. Traditionalister. Mona Sahlin tillhörde ledarna, liksom om jag minns rätt Peter Hultqvist.
När nu liberala ledarsidor försöker mäta den socialdemokratiska graden av förnyelse mot en måttstock där privatisering, vinstbegär och växande klyftor ger högsta poäng blir det lite skrattretande.
När socialdemokrater gör likadant är det mera sorgligt. Idétraditionen är rikare än så.
Ändå är det möjligen ett tecken i tiden. Historien tycks inte stå högt i kurs. I Stockholms Folkets hus räddades för två år sedan i sista stund konstverk som ansågs opassande i dagens marknadsanpassning. Nu håller Socialdemokraterna inte ens kongress där. Älvsjömässan är garanterat befriad från alla band till folkhemsbygget, om inte båtmässan ”Allt för sjön” ska räknas.
Ointresset för historien, eller traditionen, präglar också läget för Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek. Arkivet startades 1902. Dess betydelse som bärare av det kollektiva minnet, och som samlingsplats, är svår att överskatta.
Här finns dokumenten och symbolerna som berättar om ett århundrade när dagens svenska samhälle växte fram. En inte alltigenom heroisk historia, men ändå den kanske mest framgångsrika revolutionen i människans historia.
Anslagen till Arbetarrörelsens arkiv har varit oförändrade sedan 2002. De senaste åren har de till och med skurits ner. Ägarna, staten tillsammans med det socialdemokratiska partiet och LO, gör andra prioriteringar. Nu hotas verksamheten. Arkivet kan tvingas avvisa nytt material. Ett dött arkiv över den folkrörelse som varit.
Det ligger ett slags symbolik i det.
Vi har sett det förut. Institutioner som verkat under decennier, eller till och med ett sekel, betraktas som omoderna i konsulternas och kampanjernas tidevarv.
Vem går till ett arkiv för att söka Per Albin Hanssons eller Hjalmar Brantings ord när riksdagsledamöter berättar om de mest banala vardagsbestyr på Twitter?
En tanke biter sig fast. Kan dunklet över historien göra det lättare för den som vill reducera förnyelse av arbetarrörelsen till en trist historia om anpassning till rådande liberala vindar?
Fotbollssäsongen är på väg att avslutas. Det är Stockholm mot Göteborg, i toppen så väl som i botten. Själv ser jag fram emot att följa Mjölby och Åtvidaberg i nästa års allsvenska.
Och Degerfors i superettan, förstås.