Lägg ner Borgs råd, Andersson
I måndags levererade det Finanspolitiska rådet årets rapport. Regeringens ekonomiska politik fick som väntat hård kritik. Stramare budgetdisciplin, mer besparingar och fler låglönejobb ordineras. Dessutom har rådets ekonomer bestämt att regeringens sysselsättningsmål är dåligt och att höghastighetståg skulle vara fel sätt
att resa från Stockholm till Malmö. Och allt är sant och objektivt. Det handlar ju om vetenskap gudbevars. Den massmediala bevakningen blev förstås monumental. Finansministern fick allt mer uppgivet försöka förklara att den ekonomiska politiken faktiskt är stramare än på mycket länge.
Dags att entlediga rådet
En fråga har dock inte ställts. Är det inte dags för Magdalena Andersson att entlediga rådet? Är det inte dags att konstatera att Anders Borgs arrangemang har mycket lite att tillföra dagens politik?
Rådet är ett uttryck för en speciell subkultur, nämligen den nationalekonomiska. Den har kanske egentligen rätt lite med den ekonomiska vetenskapen att göra, men desto mer med små seminarier, råd och paneler där gossar i olika åldrar uppskattande grälar med varandra. Anders Borg var en del av den där kulturen. Kom ihåg att hans comeback i partipolitiken gjordes som chefsekonom, inte som talesperson i politiska frågor.
Utdaterad utgångspunkt
Som minister inrättade Borg ett råd för sina mentorer, och det är svårt att förstå varför Magdalena Andersson ska låta det hållas. Än viktigare är kanske att utgångspunkten för rådets arbete känns utdaterad. Vi har minusränta, flyktingkatastrofer och en världsekonomi som hackar. Verkligheten ser inte ut som när Göran Persson sanerade statsfinanserna, eller ens som när Anders Borg ville ställa sjuka människor på bar backe. Ändå är det precis det som är grunden för Finanspolitiska rådets uppdrag, och analyserna blir därefter. Så låt oss ställa frågan: När tänker du lägga ner det Finanspolitiska rådet Magdalena Andersson?