Avtalssystemet – en tvångströja
21 MAJ 2013. Kvinnolönerna
Har årets avtalsrörelse minskat skillnaden mellan mäns och kvinnors löner?
I förra veckan enades fack och arbetsgivare i hotell- och restaurangbranschen om ett avtal. På många sätt liknar det uppgörelserna på andra delar av arbetsmarknaden. Ett avtal på ungefär tre år – lite knappt när det gäller Hotell- och restaurang – och löneökningar på runt 1 700 kronor.
LO beskriver resultatet av årets förhandlingar som en stor framgång, inte minst eftersom många avtal anger löneökningarna i kronor. Å andra sidan pekar arbetsgivarna på att inget avtal kostar mer – i procent – än industrins.
Ibland är löneförhandlingar en mycket kreativ konstart.
En sak borde i alla fall alla kunna enas om. Utjämningen mellan kvinnors och mäns löner går alldeles för långsamt. Och frågan är om det kan bli bättre
inom dagens system för löneförhandlingar och medling?
Hotell- och restaurangavtalet är nämligen ovanligt i ett avseende. Det träffades utan medling.
Kristallklart uppdrag
I andra fall har det nästan verkat som fack och arbetsgivare väntat in medlarna, i de flesta fall från det statliga Medlingsinstitutet. Och deras uppdrag har varit kristallklart. Se till att inga avtal sticker ut och stör tanken på att industrilönerna ska vara riktmärke. Det är därför medlarbudet alltid blir 6,8 procent på tre år, och det är där avtalen har landat.
Det uppmuntrar knappast fack och arbetsgivare att ta eget ansvar. Och det gör det inte lättare att göra något åt oskäliga löneskillnader – till exempel mellan kvinnor och män.
Annelie Nordström från Kommunal har beskrivit årets avtal som ”en stor framgång”. Men i den nya boken ”Lönekamp med förhinder” säger hon samtidigt att systemet gör det ”omöjligt för de kvinnodominerade förbunden att ta ut mer”.
De statliga medlarnas styrning är antagligen också ett av skälen till att det blivit vanligare med löneavtal utan siffror. För de stora löntagargrupperna är det knappast en realistisk väg till bättre lön.
Kräver en förändring
Inför kongressen i nästa vecka kräver Kommunal nu att det politiska uppdraget till Medlingsinstitutet förändras. Industrinormen måste kunna förenas med aktiva insatser för jämställdare löner.
Kommunal har antagligen rätt. Det är nog dags att ge medlarna ett nytt och friare uppdrag. Dagens system framstår allt mer som en tvångströja, som inte bara hindrar ett effektivt jämställdhetsarbete, utan också tillåter fack och arbetsgivare att lämpa över alldeles för mycket ansvar på staten.