Ta matchen med Anders Borg – nu
Att driva ekonomisk politik i opposition är inte särskilt tacksamt. Förslagen – som regeringens stödtrupper kommer att rösta ner – är skrivna i vatten, och när det en gång blir dags att genomföra dem har sannolikt den ekonomiska utvecklingen gjort allt arbete inaktuellt.
Det kan vara det som påverkar Magdalena Andersson. Under alla förhållanden har hon haft ett lätt handlag inför gårdagens presentation av socialdemokraternas alternativ till regeringens budgetmotion.
I söndagens Agenda förklarade hon till och med det är ett privilegium för oppositionen att kunna ändra sig, i alla fall en gång om året.
Det är nog inte hela sanningen. Ett parti som vill ta över styret måste nog tvärtom visa att politiken har en väldigt tydlig och konsekvent linje. Hur ska väljarna annars övertygas om att ett regimskifte skulle göra skillnad?
Så, skulle de förslag Andersson presenterade göra skillnad?
Ja, absolut. Förslagen om att avstå från några av regeringens dyraste och mest ineffektiva subventionsprogram ligger fast. För pengarna skulle Socialdemokraterna i stället avskaffa fas 3, bekämpa ungdomsarbetslöshet och minska storleken på klasserna i skolan.
Redan till hösten vill partiet dessutom bland annat göra allvar av planerna på statligt stöd för yrkesintroduktion för unga. Det borde kanske sätta lite fart på Anders Borg.
Bra förslag och ett gediget politiskt hantverk. Men räcker det för att övertyga om att det verkligen skulle bli skillnad? Räcker det för att vi ska tro att Socialdemokraterna på allvar tror på sitt eget löfte om Europas lägsta arbetslöshet?
Knappast.
Om Magdalena Andersson verkligen vill visa att det finns skillnader i svensk politik måste hon inte bara utmana Borg, utan framför allt visa att löftet om att bekämpa arbetslösheten verkligen har högsta prioritet.