Låga lönerna måste höjas
Just nu förhandlar fack och arbetsgivare om löner och arbetsvillkor för lite över två miljoner löntagare, och trots att rubrikerna mest har handlat om jobbpakten är det faktiskt inte den största frågan.
Knäckfrågan i årets förhandlingar tycks faktiskt bli att de lägsta lönerna ska höjas.
Så lite som möjligt, om vi ska lyssna på arbetsgivarna. Kronpåslag, låglönesatsningar och höjda ingångslöner är traditionellt ett rött skynke för Svenskt Näringsliv och just nu kan de räkna med kraftigt eldunderstöd från de borgerliga småpartierna.
Facket – eller i alla fall LO – har en annan uppfattning. Inför årets förhandlingar kräver LO-förbunden en lönehöjning på minst 700 kronor, för alla. I praktiken skulle det bli en ordentlig prioritering av de lägst avlönade.
För LO är låglönesatsningen viktig av åtminstone två skäl.
För det första är det ett sätt att försvara att det faktiskt ska gå att leva på en lön. Det är nämligen långt ifrån självklart i ett samhälle där statsministern beklagar att andelen låglönejobb är så liten och där trygghetssystemen medvetet urholkats för att pressa lönerna neråt.
Tvärt emot vad som brukar sägas är det dessutom inte alls säkert att dåliga lägstalöner gör att det blir mer över till andra. Tvärt om verkar det ofta som att lönerna pressas tillbaka för alla.
För det andra handlar kravet på en låglönesatsning faktiskt om jämställdhet. I stort sett alla branscher där de flesta anställda är kvinnor har löner som är lägre än branscher där det arbetar många män. Det är den stora förklaringen till att kvinnor i genomsnitt varje månad tjänar nästan 5 000 kronor mindre än män.
Det är ett ansvar facket inte gärna kan smita ifrån. Och det borde inte arbetsgivarna kunna göra heller.