Arbetsförmedlingen klarar inte sitt jobb
Arbetsförmedlingen har slutit avtal med bemanningsföretaget Proffice om rekryteringen av personal. För rekryteringen av en vanlig förmedlare får företaget 24 000 kronor. Det kunde Dagens Nyheter berätta i går.
Stefan Fölster, chefsekonom på Svenskt Näringsliv, tycker att det är lite roligt att den myndighet som har ansvar för arbetsmarknaden inte litar på sin egen förmåga att rekrytera personal.
Det är lätt att hålla med, men egentligen är haveriet inte roligt. Inte alls.
Arbetsförmedlingen har de senaste sex åren varit ett av regeringens viktigaste redskap för att förvandla det svenska samhället. Inte minst under generaldirektör Angeles Bermundez-Svankvist har myndigheten spelat en nyckelroll för att etablera Anders Borgs ”arbetslinje”.
Det har varit bråda dagar. Nyandliga jobbcoacher, fas 3 för långtidsarbetslösa, arbetslivsintroduktion för långtidssjuka och etableringslotsar för invandrare. Arbetsförmedlingen har blivit ett slags slutstation för dem som inte anses platsa.
En undersökning från i somras placerar Arbetsförmedlingen i botten när det gäller svenska folkets förtroende för myndigheterna.
Arbetsförmedlingens personalchef, Annette Ekström, försvarar avtalet med rekryteringsföretaget. Förmedlingens jobb är ju att ”få arbetssökande i arbete”. Däremot tydligen inte att hjälpa företag med personalrekryteringen.
Med den självbilden är det inte så konstigt om arbetsgivare tittar en smula misstänksamt på de sökande som kommer från Arbetsförmedlingen. För arbetsgivaren handlar det nämligen om att få tag på rätt person för jobbet.
Om Arbetsförmedlingen inte har förmågan, viljan eller uppdraget att hjälpa till med den saken får man gå till någon annan. Det är precis det som händer.
Resultatet blir en ännu mer uppdelad arbetsmarknad, och människor som aldrig får chansen till ett jobb.
Och det är inte roligt.