Det är regeringen som ska utmanas
Att socialdemokraterna tillsätter en tjänsteman borde inte vara en nyhet. Inte ens när det handlar om en chef för partiledningens sekretariat. Trots det skapade det i går rubriker när Mats Andersson anställdes för jobbet.
Håkan Juholt kommer säkert att tolka det som ett uttryck för allmänhetens nyfikenhet på Socialdemokraterna. Det är så han brukar uppfatta publicitet, och det har blivit mycket av den varan de senaste månaderna.
Ett annat sätt att förstå dagens offentliga besatthet av socialdemokratin är naturligtvis att den bottnar i förundran. Vi betraktar ett parti som inte uppträder på det sätt väljarna har vant sig vid att socialdemokraterna uppför sig.
Sådant skapar osäkerhet, och får människor att undra.
Att allt inte står rätt till har demonstrerats den senaste veckan. Att kommunalrådet Anders Johanssons kritiska sms nådde landets nyhetsredaktioner är ett exempel. Att Thomas Östros i söndagens ”Agenda” – om än indirekt – ifrågasatte Juholts partiledarskap är ett annat.
Det såg onekligen ut som om Östros mest av allt ville ge igen för gammal ost.
Det är inte svårt att ana bilden av ett parti där interna motsättningar och personliga oförrätter står i vägen för ett effektivt politiskt oppositionsarbete.
Att ändra på det är inget jobb för en tjänsteman på partikansliet.
Socialdemokraterna måste lägga fraktionsstrider och personliga oförrätter åt sidan. Men partiledningen måste också använda och ge plats åt de erfarna företrädare – som Östros – socialdemokratin har.
Men mest av allt handlar det om att koncentrera sig på att skapa ett trovärdigt alternativ till en trött och håglös regering.
Det har väljarna rätt att vänta sig av socialdemokratin.