Äntligen en strid om krav på avtal

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Det ser ut som frågan om blockaden mot det lettiska företaget Laval un Partneri, som bygger om en skola i Vaxholm, skulle hamna i Arbetsdomstolen.

Äntligen.

Frågan om utländska företag som åtar sig arbete i Sverige och som vägrar att teckna svenska kollektivavtal är en av de viktigaste på arbetsmarknaden. Under flera år har facken, inte minst Byggnads, sett hur allt fler jobb går till företag som konkurrerar med löner långt under avtalets och arbetsvillkor ovärdiga den svenska arbetsmarknaden.

Efter EU:s utvidgning den första maj tycks dock alla fördämningar ha brustit. Företag har vägrat att teckna avtal för svetsarbete, bygget av en gruva och driften av en liftanläggning. Och naturligtvis vanliga husbyggen.

De fackliga organisationerna har ofta varit försiktiga. Kanske av rädsla för att stämplas som protektionistiska eller rent av främlingsfientliga, definitivt av osäkerhet inför det juridiska moras den europeiska arbetsrätten utgör.

Nu ser det dock ut att bli en riktig konflikt. Byggnads har försatt bygget i blockad sedan den andra november, och i går varslade Elektrikerförbundet om sympatiåtgärder.

Det lettiska företaget hävdar att de trakasseras, och regeringen i Riga håller med.

I måndagens Rapport förklarade Lettlands utrikesminister Artis Pabriks att han såg mycket allvarligt på blockaden.

– Om vi måste göra som det svenska facket tänker kan vi antagligen inte vara i Sverige. Varför behöver vi då den europeiska unionen, frågade han sig.

EU är, deklarerade Pabriks, först och främst en gemensam marknad. Och då finns det tydligen inte plats för invändningar som föreningsrätt eller att den svenska arbetsmarknaden från grunden bygger på avtal mellan arbetsgivare och fack.

Pabriks tycker uppenbarligen att unionen ger lettiska företag rätt att konkurrera med lägre löner, och att de fackliga organisationerna ska se på utan att använda de stridsåtgärder som finns.

Den aktuella debatten om tjänstedirektivet får mig att misstänka att de lettiska åsikterna varit i säck innan de kom i påse. Inför visionen om en avreglerad marknad byggd på ursprungslandsprincipen har de svenska invändningarna haft märkligt svårt att få fäste i Bryssel.

Byggnads har inte råd att förlora i Vaxholm. Den svenska regeringens besked är klart. Facket har rätt att driva kravet på ett avtal, om nödvändigt med stridsåtgärder.

Finns det ingen uppgörelse om en dryg vecka stänger elektrikerna av strömmen. Skulle inte det hjälpa kommer ytterligare åtgärder att tas till.

Vi fick inte övergångsregler i samband med utvidgningen, och det är antagligen bra. Tillfälliga regler skulle bara skapat mer trixande i gråzonen.

I stället kan Byggnads, åtminstone med dagens regler, driva sina krav på rimliga anställningsvillkor med traditionella metoder. Det är viktigt. Ytterst handlar nämligen konflikten i Vaxholm om vilket slags union vi skapar i Europa.

Ingvar Persson