”Glöm inte Gaza”
De bombade den centrala grönsaksmarknaden i Gaza stad för två timmar sedan. 80 skadade, 20 dödade, alla kom hit till Shifa. Hades! Vi vadar i död, blod och avslitna lemmar. En massa barn. Gravida kvinnor. Jag har aldrig upplevt något så fruktansvärt. Nu hör vi tanks. Berätta för andra, skicka vidare, ropa det vidare. Eller gör något. GÖR MER! Nu lever vi i historieboken allihop! Mads 3 januari Gaza stad.”
Detta förtvivlade sms kom till min mobil för ett år sedan. Jag var då liksom nu på retreat där tystnad och kontemplation gäller. Det gick förstås inte att vara tyst. Sms-ropet måste vidare.
Mads Gillbert och Erik Fosse var de norska läkare som blev några av västvärldens få ögonvittnen inifrån Gaza under de israeliska bombningarna då operation ”Gjutet bly” pågick.
Vittnesmålen från Gaza handlar om barn som slits sönder av målsökande raketer, barn som skjuts med handeldvapen när de är ute och leker, barn som mister sina syskon och sina föräldrar, barn som av ockupationsmakten betecknas som ”Hamas-barn”, presumtiva terrorister, men som är just bara barn.
Under Gazakriget dödades över 300 barn och fler än 1600 skadades. Tusentals hem förstördes, alla polisstationer bombades liksom flera sjukhus, skolor, FN-byggnader och livsmedelslager. El- och vattenförsörjningen slogs ut. I dag råder ännu isolering och nöden är skriande.
Den högt ansedda folkrättsjuristen Richard Goldstone har i sin rapport till FN visat att Israel gjorde sig skyldig till flagranta krigsbrott och även brott mot mänskligheten. Också Hamas raketbeskjutning av södra Israel var ett folkrättsbrott.
Rimligen borde de skyldiga på båda sidor ställas till svars inför internationella brottmålsdomstolen i Haag. Om någon i det palestinska samhället ska kunna fortsätta tro på demokratin och rättvisan.
Ett år efter ett krig som fördömts av FN och EU ligger ännu stora delar av Gaza i ruiner. Den israeliska blockaden som började långt innan kriget utbröt har försvårat återuppbyggnaden – varken byggnadsmaterial eller biståndspengar kommer in i Gaza.
”Fortsätter det i den här takten tar det 500 år innan återuppbyggnaden är klar”, konstaterade en rad människorättsorganisationer i en rapport som presenterades strax före jul.
EU:s utrikesministrar krävde nyligen att den israeliska blockaden skulle hävas. Men den israeliska regeringen nonchalerar omvärldens krav. Isoleringen av Gaza fortsätter.
Förra helgen dödades tre palestinska män i Gaza när de var på väg att ta sig till Israel för att försöka hitta arbete. Israel tillåter inga palestinier ta sig in eller ut från Gaza. Militären uppger att de tre hade ignorerat varningsskotten.
Sen sköts de till döds av israeliskt flygvapen.
I detta ”världens största friluftsfängelse”, som Gaza kallas, dör nu allt fler barn till följd av undernäring och smutsigt vatten. Fattigdomen är enorm. Arbetslösheten skyhög. Ur ruinerna föds desperation och knappast någon ökad tilltro till den så kallade fredsprocessen.
Västvärldens skuld till palestinierna är stor. Det är hög tid att göra allvar av alla löften om hjälp och återuppbyggnad. Så länge den israeliska blockaden pågår bör EU avbryta allt samarbete med Israel.
Isolera Israel i stället för Gaza.