I ruinerna lever hoppet

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

På Olivberget ligger Augusta Victoria-sjukhuset. Det är det enda avancerade sjukhus som palestinierna har tillgång till. Här finns möjlighet till bland annat dialys och cancerbehandling.

Doktor Tawfiq Nasser, chef för sjukhuset, visar stolt simulatormaskinen som kan mäta och lokalisera tumörer. Den är alldeles ny med plastemballaget kvar. I ett annat rum står en skanner.

- Det fattas bara en strålningsmaskin innan vi kan köra igång. Vi har en, men israelerna ger oss inte licens att använda den. Vi har väntat i tre år, berättar Nasser.

Cancersjuka palestinier får för närvarande åka till Jordanien för behandling.

Augusta Victoria hör till de sista betydelsefulla institutioner som palestinierna har kvar. Sjukvårdspersonalen arbetar under svåra omständigheter. Ockupationen skapar fattigdom och palestinierna har inte råd att betala sjukvården. Lutherska världsförbundet driver sjukhuset men pengastöd kommer också från den palestinska myndigheten, PA. Fast som läget är nu har PA svårt att betala.

- Varje månad måste jag överväga om vi ska satsa på att köpa in nya mediciner eller betala löner till personalen. Senaste månaden fick mina anställda bara en tredjedel av lönen så vi kan fortsätta köpa in mediciner. Samtidigt får de jobba 16-18 timmar per dag, berätta Nasser.

Han själv bor i Ramallah. När vägspärrarna infördes fick han åka 05.30 på morgonen för att hinna till arbetet och sen komma tillbaka vid 22-tiden på kvällen. Han orkar nu inte längre trassla med transporter utan bor på sjukhuset. Familjen har han inte träffat på flera veckor.

Om min resa hittills varit en resa i förnedring och destruktion blir mötet med kyrkorna i Palestina ett hoppets tecken. De kristna palestinierna bygger upp det som israelisk militär förstör. De försöker vidmakthålla människovärdet och hoppet genom att skapa viktig palestinsk infrastruktur som sjukhus, skolor och kulturcentrum.

I Betlehem träffar jag den palestinske prästen Mitri Raheb vars kyrka blev häftigt beskjuten av israelerna tidigare i våras. Efter tretton timmars korseld tog sig soldaterna in på kyrkans område och upp på Rahebs kontor där befälhavaren hotade honom med maskingevär under två timmar. Som tur var hade han hunnit ringa sina kristna vänner bland annat i Sverige. Ärkebiskop K G Hammar slängde sig på telefonen till Israeliska ambassaden. Likadant gjorde kyrkans folk runtom i Europa och i USA.

Plötsligt avbröts den militära aktionen och befälhavaren byttes ut. De internationella påtryckningarna räddade livet på Mitri Raheb - kulturpersonlighet i det palestinska samhället och engagerad fredsbyggare.

- Vår livsmening är att alltid bygga, bygga för framtiden, säger prästen och berättar om sin vision - Dar al Kalima-akademin. Det är ett palestinskt kulturcentrum i Betlehem och en skola med den allra modernaste pedagogiken.

Raheb visar mig de fina lokalerna. Det slipas och hamras i varje vrå. Här ska bli konferenscenter, mediaverkstad, drejeri och teologiutbildning. Det ska bli en samlingsplats för det palestinska folket och en mötesplats för olika kulturer.

- Vi investerar inte i heliga platser utan i "heliga människor", vi vill ge folket framtidstro, säger Mitri Raheb.

Hans kulturcenter slogs sönder av de israeliska soldaterna.

Nu bygger han upp det igen. Hoppet trotsar vansinnet.

Not. Det här är tredje artikeln i serien om Palestina. Tidigare artiklar har publicerats 12/6 och 13/6.

Helle Klein, politisk chefredaktör