Världens bästa stad tas över av en såsse
NEW YORK. Efter 20 år tar en sosse över världens viktigaste stad.
Det är både självklart och häpnadsväckande att världens mest berömt vänsterliberala city efter snart 20 unika högerår tröttnat på godhjärtade överrockar och ”stop and frisk”-attacker och tänker rösta fram en sosse till borgmästare.
Ja, faktiskt.
Den blivande borgmästaren är sosse.
Bill de Blasio är en Göran Persson-såsse, röd men med anstrykning av blå. Här i USA kallas det ”liberal”, vilket inte som i Sverige betyder ”hållningslös” utan snarast något suspekt, närmast sovjetiskt. Liberal betyder närmast ”socialist”, ett skällsord. Ett arv från den ohygglige kommunistjägaren Joe McCarthy.
Om inget sensationellt händer i valet om tre veckor vinner de Blasio New York.
Han är den bästa sortens intellektuell. Välutbildad, något av en brat förvisso, med en radikal ungdom – han stöttade sandinisterna – och han tjatar om skatter och välfärd för de många.
De Blasio är plötsligt mycket populär i en legendarisk vänsterstad som varit republikansk i 20 år.
Men varför?
Jag har frågat 30–40 New Yorkers. Ingen vet riktigt.
De gillar inte läget.
De talar om själen.
Det finns en soul i New York som dött under de här åren, sedan 1994 då Rudy Giuliani tog över. Det är dags att New York blir New York igen.
Fritt, liberalt – rockigt.
Efter åratal av borgmästare Giulianis och Michael R Bloombergs hårdhet mot svaghet har New York fått nog. The greatest city in the world tycker att det räcker nu.
Kanske betyder inte paradigmskiftet så mycket mer än att det här är som i Sverige eller Norge: Det är dags för något nytt. Vad, exakt, är kanske inte nödvändigt, bara dags för att.
Ungefär som att hela USA ville ha förändring efter George W Bushs skrämselstyre.
Sedan kan det finnas små, små detaljer.
Som ”stop and frisk”, Bloombergs variant av vår svenska fascistiska jakt på människor med fel färg i tunnelbanan. Rökförbud i parker, bortforslat slödder och upprensad dekadens som gjort Manhattan till ett stort präktigt shoppingcentrum kanske inte tilltalar längre. Små men stora saker.
20 år av ett helt ovanligt hårt NYC är över, om inget oväntat händer i valet. And who the man?
De Blasio är en insider, en maktspelare. Han var kampanjchef för Hillary Clinton när hon tog senaten 2000. Därefter hade han kunnat bli mångmiljonär på att bli en politisk spelare i bakgrunden, men han valde en anspråkslös position i en av Brooklyns utkanter.
Kanske var det taktik. Kanske var det för att ta över New York.
He did it.
I dag är han 52 år och kommer att bli borgmästare i världens viktigaste stad.
En dag lär han bli president. Om jag får gissa.
Att han stöttas av Alec Baldwin, Sarah Jessica Parker, Harry Belafonte och Susan Sarandon behöver inte vara dåligt. Särskilt inte den enorma Belafonte.
Som New York tänker, så tänker världen. Pretty good.