En enda liten miss till och kungen måste dra
Barn tycker att kungen är rolig och att drottningen är fin, det har räckt för mig.
Det är som med barn som älskar ”Idol” på tv – aningen dubiöst med tanke på det brutala utslagningsmomentet men på det stora hela harmlöst. Och de har ju så glittriga, färgglada kläder.
Jag är fullt på det klara med det principiellt odemokratiska med en ärvd monarki och inser att det är fossilt med kungar, prinsar och grevar. Ändå har kungahuset alltid varit en ickefråga för mig. Det finns viktigare saker att oroa sig över.
Vill svenska folket ha ett kungahus – och det vill de – ska folket få ha ett kungahus. Folket bestämmer, folket bygger landet. Och det är ju inte som att någon tar kungen på allvar. Han är en glittrande galjonsfigur bara. Som gör barnen glada. Och om barnen är glada så är jag glad.
Under de senaste åren har kungahuset dessutom stått för ett betydande underhållningsvärde som gjort att även vi vuxna fått valuta för de 122 miljoner vi betalar varje år (varav cirka hälften går till hovet och resten till visningar av de kungliga slotten).
Det har varit ledsamma otrohetsaffärer, gulliga giftermål och inte minst en tronarvinge i magen på prinsessan Victoria. Samt pikanta gamla 90-talsfester med kaffeflickor, däribland kurtisanen Camilla Henemark, och påstådda gangsterkontakter som avslöjades i boken ”Den ofrivilliga monarken”.
Det sista kunde vara allvarligt, helt ovärdigt en medaljbehängd förebild för barnen, men inget leddes i bevis och sedan vände kungen blad och det blev tyst.
Häromveckan föreföll dock monarkin i gungning på riktigt när Aftonbladet kom över en bandinspelning där före detta kungavännen Anders Lettström sa att kungen visst var informerad om Lettströms kontakter med maffian.
Skulle det ha stämt fanns det bara en sak att göra för kungen: Att abdikera. En kung i knäet på kriminella är otänkbar. Kungens formella makt är högst begränsad – men den informella makten är stor nog för att ställa till katastrofer om han skulle sluta klippa band, besöka diktaturer och i stället utsättas för utpressning.
Men Lettström sa att han ljög på bandet. Han ville väl visa sig ball som så många andra i kungens gäng av förvuxna internatskolepojkar med ärvda pengar, medioker begåvning och för mycket fritid.
Där står vi i dag. Lettström ljög, det ordet måste gälla, det finns ingen koppling mellan kungen och kriminella. Alla, även en kung, måste anses oskyldig tills motsatsen är bevisad.
Kungen har därmed återgått till att vara en ickefråga och barnidol.
Men en skandal till, kanske bara en enda liten, räcker för att förtroendet ska spricka för gott.
God jul och gott nytt år på dig kung Carl XVI Gustaf. 2012 blir antagligen det viktigaste i ditt liv, det kan bli året då du avlivar monarkin. Sköt dig, res dig. Ditt ansvar är tungt. Det är barnen som är ”för Sverige i tiden”. Gör dem inte besvikna.