Kan Juholt ännu bygga broar?
Landet är en kuslig maskin just nu. Vi kan kalla det stan mot röset. I stan lever vi fetlagda nya moderater som bekymrar oss för om en ek ska fällas eller inte fällas och om hur en sluss ska byggas om. Medan röset låter så här:
– Juholt, vilken nisse!
– Han bara klantar sig.
– Det är fel ledare.
– Fast det har blivit ett jävla drev också. Vem hade klarat en sån granskning?
– Men det är inte bara Juholt. Sossarna är för fega. De måste prata om invandringen.
– De är rädda att tappa utländska röster. Invandrarna har blivit så många nu.
– Vi har varit för snälla, vi svenskar.
– Jag har varit inne och byggt på fängelser. Jag har fan aldrig sett en svensk därinne.
– Åjo, det finns nog.
– I alla fall måste vi stoppa invandringen ett tag. Tills vi får ordning på det.
Detta enligt Sydsvenska Dagbladet som besökte en grupp byggnadsarbetare i Arlöv. I samma reportage citerar reportern Niklas Orrenius ett av Olof Palmes briljanta tal, från juldagen 1965.
”Fördomen har alltid sin rot i vardagslivet. Den gror på arbetsplatsen och i grannkvarteret. Den är ett utlopp för egna misslyckanden och besvikelser. Den är framför allt ett uttryck för okunnighet och rädsla. Okunnighet om andra människors särart. Rädslan för att förlora en position, ett socialt privilegium, en förhandsrätt. En människas hudfärg, ras, språk och födelseort har ju ingenting med mänskliga kvaliteter att göra. Att gradera människor med en sådan måttstock står i bjärt kontrast till principen om människors lika värde. Men den är skamligt enkel att ta till för den som känner sig underlägsen. På arbetsplatsen, i sällskapslivet, i konkurrensen om flickan eller pojken. Därför ligger fördomen alltid på lur. Även i ett upplyst samhälle.”
I stan är vi numera så förbannat upplysta att vi använder solglasögon på natten. Vi är självrättfärdiga uslingar. Vi anser oss så in i märgen liberala, jämställda och fina människor att vi kan kosta på oss att bara tänka på oss själva.
Därför röstar vi på oss själva, alltså på Fredrik Reinfeldt. Han älskar oss och kämpar aktivt mot röset genom att gynna höginkomsttagare och missgynna arbetslösa, låginkomsttagare, sjuka och pensionärer. Klassklyftor är den politik M tror på.
Framför allt röstar storstäder och stora småstäder inte på Håkan Juholt. Vi är så arroganta att vi tror att rösets problem inte är våra problem. Men det är de. Missväxt smittar. Vi lever här, tillsammans.
Juholt såg ut att kunna bli ledaren som byggde broar mellan stan och röset. Han är egentligen ännu den ledaren, men han gjorde ett misstag med sitt bostads-bidrag som inte går att tvätta bort.
Stan kommer att använda Juholts misstag som motiv för att återigen rösta på sig själv. Och därigenom förtrycka den fattigaste tredjedelen ytterligare. Och därmed kommer det som byggarbetarna i Arlöv talade om i november 2011 och det som Olof Palme talade om 1965 gro allt starkare.