Ta värvning och du får något att göra
Jag åkte med min bror längs gatorna i Detroit för inte så länge sedan. Det var vår och blåregnet blommade i trädgårdarna. Här och där stod protestskyltar mot kriget nerstuckna i jorden, men mest var det amerikanska flaggor som vajade i den skira grönskan.
– Många som gillar krig, muttrade jag till brorsan.
– Äh, sa han. De gillar nog inte krig, men de har sina barn i Irak och Afghanistan. Det är därför de flaggar, för att de är oroliga för sina barn.
Så är det i USA. I städer som Detroit, där det inte finns några jobb kvar att söka, där tar ungdomarna värvning. De får lön, utbildning och någonting att göra. Failure is not an option, skriver den amerikanska armén på sin hemsida. Misslyckandet är inget alternativ.
Men det är det ju, det kan de oroliga föräldrarna i Detroit intyga. Många barn kommer aldrig hem, de dödas i krig eller olyckor. Många tar livet av sig. Andra kommer hem skadade, de får psykiska problem och riskerar livslånga depressioner.
Nej, det är inga hjältar som kommer hem till Detroit. I dag vill en majoritet av amerikanerna minska den militära närvaron i Afghanistan. De tror inte på en militär seger mot talibanerna längre och därmed ser de ingen anledning att skicka sina ungdomar till Afghanistan.
Det är ingen enkel sak, att skicka ut en ung generation i krig. Amerikanerna vet det av bitter erfarenhet och de vågar prata om det.
I Sverige är frågan ny. Vi har levt i fred i 200 år och det är först nu vi börjar se en svensk yrkesarmé växa fram. De svenska soldater som kommer hem från Afghanistan i höst kommer att få fortsatt jobb inom Försvarsmakten. Ta värvning och du får lön, utbildning och någonting att göra.
De hemvändande soldaterna ersätts med den största styrkan hittills, 500 man som försvarsmakten på sikt vill öka till över 600.
Även de svenska soldaterna präglas av kriget. Var fjärde soldat drabbas av fysiska eller psykiska skador. Det är begripligt att försvarsetablissemanget nu gör allt för att vi ska känna för dessa unga soldater. De måste känna stöd hemifrån, vädjar överbefälhavaren Sverker Göranson.
Självklart ska vi välkomna de hemvändande soldaterna.
Men det fråntar oss inte rätten att också ifrågasätta varför de någonsin skickades iväg.