Måste vi supa hela natten?

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Andelen unga män som super riktigt hårt har nära nog fördubblats på fyra år. De dricker så mycket att de riskerar att bli alkoholister.

Uppgifterna står i en vanlig, årlig rapport från Folkhälsoinstitutet som läckt ut till Svenska Dagbladet. Jag läser alltför många sådana här rapporter om ungdomar och alkohol nu för tiden. De glider så lätt förbi, ungdomen super, det har den alltid gjort.

Men de här männen som ökat sitt supande allra mest är mellan 25-29 år. De är vuxna, de borde ha stabiliserat sitt drickande till det vanliga fredags- och lördagsvinet. Men 13 procent av dem dricker så mycket att de riskerar att skadas för livet.

Samtidigt ökar de akuta alkoholskadorna som förgiftning, misshandel och rattfylleri.

Antalet misshandelsfall har ökat med 47 procent. Rattfyllorna har ökat med 42 procent. Det är nära nog fördubblingar.

Alkoholen har blivit så tillgänglig. Den som fyllt 18 behöver knappast anstränga sig för att få ett glas vin, varenda litet lunchfik har tillstånd numera. Restaurangerna har öppet till tre på natten eller i somliga fall ända till fem på morgonen.

Det är lätt att få tag på alkohol och det är lätt att fortsätta att dricka hela natten lång.

Kommunerna vill locka turister, de vill framstå som attraktiva, ja rent av kontinentala. Som Stockholms socialborgarråd Ulf Kristersson (M) skriver i ett remissvar om alkohollagen:

"Stockholm är idag en europeisk storstad med stor attraktionskraft för besökare från hela världen."

Men har någon sett dessa japaner eller amerikaner som raglar runt och kräver alkohol dygnet runt? Nej knappast, det är snarare de unga stockholmarna som vinglar mellan de nattöppna krogarna. Eller som Ulf Kristersson beskriver det:

"Det är också möjligt att äta och umgås på stadens restauranger till långt fram på natten. Så vill vi att det ska fortsätta att vara."

Svensk alkoholpolitik har alltid gått ut på att försöka minska efterfrågan. Under decennier har ungdomen fått höra att de ska akta sig för alkoholen. Men vad hjälper sådana varningsord när beslutsfattarna bara ökar utbudet?

Vilka signaler skickar vi om vi säger nej till ungdomen och samtidigt inte är beredda att avstå ens från ett sista glas klockan halv fem på morgonen?