Lenin och Anders Borg – moralens väktare
Jag har intervjuat en man som kände Lenin.
Det var i mitten på 70-talet då jag som ung lokalreporter blev skickad till Stadsbiblioteket i Norrtälje. Vi skrev om varenda författare som kom till biblioteket och den här kvällen fick jag träffa Augustin Souchy. Efter en lång och ganska knarrig föreläsning fick jag min intervju med den urgamle anarkisten.
Tänk er, jag var van vid att träffa vice ordföranden i byggnadsnämnden och nu fick jag intervjua en man som berättade att Lenin inte drack särskilt mycket vodka. Han berättade att Lenin var tråkig, att han aldrig följde med på efterfesterna.
Ibland får livet perspektiv. Här sitter jag i dag och för trettio år sedan träffade jag en man som var med under oktoberrevolutionen 1917. Jag har hälsat på en man som hälsat på Lenin.
Detta gör mig inte till revolutionär. Det beskriver dock ett långt tidsperspektiv - tänk er, 90 år.
Oktoberrevolutionen finns beskriven i en bok av den amerikanske journalisten John Reed som heter ”Tio dagar som skakade världen”. Då var tio dagar en extremt kort period.
För snart åttio år sedan kraschade börsen i New York. Raset föregicks av det glada 20-talet, en tid i sus och dus. Charleston och champagne! Börsen steg och amerikanerna köpte aktier som ökade i värde, de lånade pengar för att köpa ännu fler aktier i företag som inte alls var värda så mycket. Den 3 september 1929 nådde börsen sitt crescendo. Bubblan sprack den 24 oktober, den svarta måndagen.
Efter kraschen följde depressionen som spred sig till Europa. Först på 30-talet fick den grepp om européerna.
I dag sprider sig krisen blixtsnabbt via Internet. Ena dagen i New York, nästa dag i London, Reykjavik, Stockholm, Moskva och Hongkong. Snabbheten blir ett hot i sig, den kräver att regeringar och finansmyndigheter svarar lika snabbt. Dagens finanshajar flyttar pengar på sekunden.
På 20-talet åkte man båt mellan New York och Stockholm. I?dag finns New York i Stockholm via nätet. I Rosenbad sitter en hel krisgrupp ständigt uppkopplad på dyra apparater för att bevaka allt som händer i världen. Den kom till efter tsunamin och ska larma regeringen om något händer. Missade gruppen den globala finanskrisen? Eller var det statsministern som inte lyssnade?
Vi har mest fått se en allt snuvigare Anders Borg som ska ha heder för sitt missnöje med bankfolkets girighet. Men var det inte den marknadsekonomin han gick till val på? Det är så dags att klaga nu.
Anders Borg har alldeles rätt i att det var girigheten som orsakade krisen. Bartenders kring Stureplan i Stockholm och i finanskvarteren runt Wall Street kan vittna om sus och dus även i modern tid.
Det lär fortsätta.
För medan vanligt folk oroar sig för varsel och boräntor, kan finansfolket fortsätta att fira. I Dagens Industri kan vi läsa att ledningspersonerna i de svenska bankerna fortsätter att plocka ut bonusar trots en osäker finansmarknad.
–?Det är regler som vi inte har ändrat på, som Swedbanks presschef Anna Sundblad säger till DI.
Nio ledande befattningshavare på Swedbank i Sverige får bonus baserad på årslönen. I Baltikum får chef-erna max 13 månads-
löner oavsett resultat.
På Kaupthing Bank delas bonusen ut oavsett hur det går för banken. Det är samma bank som fick ett likviditetsstöd med en kredit på upp till fem miljarder av den svenska Riksbanken i går.