Utan riktiga reportrar hade vi stått oss slätt

Nils Horner på plats i Abbottabad, Pakistan.

Man hör fortfarande hans röst inne i huvudet. Nils Horner hade en lugn, näst intill mild radioröst.

I måndags hörde jag hans sista rapport från Afghanistan i Eftermiddagsekot. Nästa dag var han död, mördad mitt i huvudstaden Kabul.

Nils Horner sköts i bakhuvudet, på nära håll och på öppen gata. Det var en ren avrättning.

Intervjuade

I måndags rapporterade han om afghanernas oro inför presidentvalet i nästa månad. Om talibanerna som hotade med attacker och om kvinnorna som riskerade sina nyvunna rättigheter om talibaner och krigsherrar fick mer inflytande.

Naturligtvis intervjuade han parlamentsledamoten Shukria Barakazai. Hon fick själv berätta om sin oro. Nils Horner träffade alltid människor, han var ingen korrespondent som rapporterade från hotellbarerna.

Som radiochefen Cecilia Benkö berättade på presskonferensen i går:

– Nils Horner var i Afghanistan när talibanerna föll, han var i Bagdad under USA:s intåg, i Japan när Fukushima drabbades av härdsmälta. Han var i Thailand under tsunamin.

Tog hem världen

Nils Horner tog hem världen till oss. I en tid då de flesta slåss med varandra inne i åsiktskorridoren åkte han ut i världen för att ta reda på hur det egentligen är.

Utan riktiga reportrar som han hade vi stått oss slätt. Utan honom hade vi ingen utrikesdebatt och inga välgrundade politiska beslut. Det är journalisterna som tar hem de många människornas berättelser om krig och katastrofer till vår riksdag och regering.

Nils Horner sköts mitt under en intervju. Filmaren Martin Adler filmade sin egen död i Somalias huvudstad Mogadishu. Själv minns jag fotografen Ulf Strömbergs död i norra Afghanistan 2001, vi jobbade båda på TV4 vid den tiden.

Jag minns bilden på Uffe i receptionen, sorgen och alla arbetskamrater som skrev en hel bok till hans barn. Han sköts i hjärtat, mördaren var bara ett barn som stal en dator, en satellittelefon och en summa pengar.

Världens fattigaste

Än vet vi inte varför Nils Horner dödades, bara att Afghanistan är ett av världens farligaste och fattigaste länder. Ett land där kvinnor hotas och många män nu slåss om makten - och det vet vi tack vare nyhetsrapporteringen.

Nils Horner var extremt säkerhetsmedveten. Han följde alla instruktioner. Han hade fått sin säkerhetsutbildning och var medveten om att ett högriskområde innebär hög risk. Under två decennier har 24 journalister dödats bara i Afghanistan.

Hans död är en stor sorg för hans familj och hans arbetskamrater. Det är en sorgesam dag för oss alla, vi kommer att sakna hans röst.

Följ ämnen i artikeln