Klimatet ett större hot än kalla kriget
Det är klart att Obama är nervös, klimatet håller på att rubba den globala balansen
Är det någon som kommer ihåg varför Obama kom till Sverige?
Visst var han sur på Putin, men den amerikanske presidenten hade en agenda också. Han ville prata med Fredrik Reinfeldt om klimatet.
Efter det kapsejsade klimatmötet i Köpenhamn har det annars varit ganska tyst på väderfronten. Fredrik Reinfeldt själv verkar ha glömt hela frågan. Han fortsätter att bygga motorvägar som om det inte kommer någon morgondag.
Men den här veckan står Sverige faktiskt värd för världens samlade klimatexpertis. I morgon kommer den stora klimatrapporten att presenteras på en presskonferens i Stockholm. Det är stort och kanske var det därför president Obama valde att samla Fredrik Reinfeldt och hans nordiska kolleger till en diskussion om just klimatet. För att han ville ha dem med på båten.
Barack Obama ser klimatfrågans sprängkraft. Hans vicepresident Joe Biden håller glödande miljötal. Rysslands Vladimir Putin vill experimentera med rymden för att rädda klimatet. Ja, till och med Tysklands omvalda, konservativa förbundskansler Angela
Merkel verkar ha förstått att klimatet är ett större säkerhetspolitiskt hot än till och med kalla kriget.
Efter Köpenhamnskollapsen kör de stora ledarna sina egna race. I bästa fall kan deras intresse också lyfta samarbetet i FN:s klimatkonvention. Det internationella samarbetet är viktigt, det här är ingen miljömuppsfråga.
Vi kan ta Syrien som aktuellt exempel.
Innan konflikten bröt ut hade den syriska befolkningen plågats av den värsta torkan på 40 år. Grundvattnet hade sinat, skördarna torkat bort. En och en halv miljon människor hade förlorat sin utkomst och tvingats in till arbetslösheten i storstäderna.
Där blev de förbannade.
Ända sedan sexdagarskriget 1967 har det handlat om vattenbrist i Mellanöstern. Under de senaste 50 åren har flodtillflödena i regionen minskat med 90 procent. Samtidigt har nederbörden minskat och öknarna brett ut sig. Grundvattnet har blivit en bristvara, en handelsvara, något för de rika. Livet avgörs alltid av tillgången på vatten.
Inför veckans klimatmöte i Stockholm har många försökt spela ner klimathotet. Det har visat sig att den koldioxidorsakade temperaturhöjningen är lägre än vad experterna i IPCC antog i sin rapport för fem år sedan. Men
det handlade alltså om temperaturen i luften.
I stället är det haven som har absorberat värmen. 70 procent av jordens yta är täckt med vatten som vidgar sig och dunstar i värme. Medan öknarna breder ut sig runt Medelhavet blir klimatet fuktigare på andra håll. Det faller mer regn och det var den varma havsytan i kombination med den ökade avdunstningen som drev de orkaner och tyfoner som nyligen avlöste varandra i Mexiko och Sydostasien.
Människor dog, många förlorade sina hem, sin utkomst och tvingades att fly. De skulle nog påstå att klimatkatastrofen redan är här. Statistiken från EU:s miljöbyrå visar också att de extrema vädren har ökat rekordartat.
Om havsytan stiger en meter till 2100 kommer låglänta områden som Bangladesh att svämmas över. Minst 150 miljoner människor kommer att tvingas fly mot Indien eller Burma, men vad händer den dag Indien stänger gränsen?
I Arktis smälter glaciärerna snabbare än beräknat.
Snart är Nordostpassagen den vanligaste transportvägen mellan öst och väst och med hamnar i norr får Ryssland en starkare roll i världspolitiken. Det är klart att Obama är nervös, klimatet håller på att rubba den globala
balansen.
När isen tinar ökar försurningen i Arktis. Djurlivet kommer att förändras och nya strider kan komma att handla om fiske och givetvis om oljeutvinning. Arktis innehåller ännu mer olja som kan användas i bilar och charterplan. Ännu mer olja som gasar på det negativa kretslopp som sätter hela jorden i obalans.
Härom dagen frågade vi Aftonbladets webbläsare om de var oroliga för klimatet. Nära 70 procent svarade ”ja, det känns som om ingen bryr sig”. Det är svårt att greppa klimathotet. Det kräver ett stort mått av personligt ansvar, att ta bussen i stället för bilen. Det förutsätter att näringslivet tar sitt ansvar och minskar sina utsläpp.
Men de privata initiativen blir ingenting värda om inte ansvariga politiker tar dem på allvar.
Fredrik Reinfeldt kunde ha ställt upp bindande klimatmål för Sverige.
Han kunde ha tagit på sig en ledande roll i EU.
Då hade han haft något att berätta för Obama.
I stället fick han lyssna och i bästa fall förstod
han att klimathotet är på allvar.