Det fria valet är orättvist
3 maj 2013
Skolkrisen
Det finns snart inga ord kvar som beskriver krisen i den svenska skolan.
I sin senaste lägesrapport väljer Skolverket att framställa situationen som ”fortsatt bekymmersam”.
Verket konstaterar iskallt att Sverige i internationella jäm-förelser utmärker sig som ett land där både likvärdighet och kunskapsresultat försämrats under 2000-talet.
Minskad likvärdighet
Jan Björklunds satsning på eliten har alltså fått effekt. Några få elever får i dag en utmärkt utbildning medan andra knappt lär sig räkna.
Skillnaden mellan bra och dåliga skolor ökar. Vi kan mycket väl kalla det klasskillnader, för skolorna blir mer och mer segregerande. Det finns starka band mellan elevernas socioekonomiska bakgrund, deras skolresultat och vilka skolor de väljer.
Barn med högutbildade föräldrar lyckas bättre i skolan. Dessa studiemotiverade barn söker sig sedan till andra motiverade barn och väljer bort skolor med dåligt rykte.
Kvar står de elever som aldrig valde skola. De som hade för dåliga betyg eller föräldrar som inte förstod eller bara inte brydde sig. Det är de eleverna som får gå i den skola de duktiga eleverna valde bort.
Det är det fria valet som skapar orättvisorna. Eller som OECD konstaterar: ”Valmöjligheter kan stimulera kvalitet, men kan samtidigt utgöra en risk för minskad likvärdighet.” Vi kommer inte ifrån det. Det fria skolvalet är orättvist.
Vad ska rädda skolan nu?
Det finns de som vill backa bandet tillbaka till den tid då eleverna satt still i den statliga skolbänken, men skolan måste planeras framåt. Så frågan är snarare vad som kan rädda skolan nu?
I går fick Jan Björklund ta emot sin framtidsutredning om skolan med det betecknande namnet ”Det tar tid”. Kommentarer är egentligen överflödiga.
Det får inte ta tid
Skolan behöver resurser nu. Skolföretagen kan pumpa in sina vinstpengar i verksam-heten. Kommunerna kan ge mer pengar till de skolor som har sämst resultat.
Skolan behöver lärare som vill och kan ägna sig åt eleverna. Lärarna är trötta på att ständ-igt bli ifrågasatta. De behöver självförtroende för att kunna leda sin organisation ur krisen.
Skolan kan aldrig bli lika enhetlig som förr. Det går inte att hitta en lösning för många olika skolorganisationer. Men orättvisorna måste bort och det får inte ta tid.