Det är inte hästen som är skandalen
Köttråvara kan vara lite vad som helst från djurriket
Ärligt talat, trodde ni att det var högklassigt oxkött i fryslasagnen?
Den senaste köttskandalen är på gränsen till obegriplig. Det skulle alltså vara en sådan skandal att svenskar har fått i sig hästkött och kanske åsna?
Som om de aldrig ätit en salami förut. Italienska och ungerska delikatesskorvar innehåller oftast nötkött, men de kan lika gärna vara gjorda av gris, kalkon, häst eller åsna. Eftersom jag själv är allergisk läser jag alltid innehållsförteckningarna noga och förvånansvärt ofta är det häst i de korvar jag hittar i diskarna på Konsum och Ica.
Hästkött var för övrigt en delikatess på julbordet när jag var barn. Hästen låg uppskuren strax bredvid oxtungan som vällde över tallriken med knottrorna kvar.
Maten var inte äckligare förr, men den hade sitt rätta utseende och sitt rätta namn. Lungmos var mosad lunga och mat för fattigt folk. Ingenting fick gå förlorat i slakten, hjärta, hjärna, lungor, lever och njurar, allt gick att äta.
I dag är köttkonsumtionen mer komplicerad. Kunderna jagar extrapriser, men får inte längre veta om det är några lungor i maten. På förpackningen till den omtalade lasagnen står det att den är ”noggrant utvald”, vad nu en utvald lasagne är för någonting?
Det är lika oprecist som begreppet ”köttråvara” som kan vara lite vad som helst från djurriket.
Hästköttskandalen handlar ytterst om ett misstänkt bedrägeri. Man får inte kalla hästkött för nötkött. Den som inte vill äta en hästlasagne måste kunna välja bort den.
Men egentligen är det bara helt kött som måste märkas enligt EU:s regler. Sedan två år tillbaka måste nötkött, lamm, gris och kyckling ursprungsmärkas.
En lasagne från Findus behöver däremot ingen märkning.
Sverige tillhörde de länder som arbetade aktivt mot märkning av sammansatta produkter som köttbullar, korv, lasagne och pytt i panna. Jordbruksminister Eskil Erlandsson tyckte att det skulle bli för dyrt och krångligt för livsmedelsföretagen att hålla reda på varenda liten köttbit i rätterna.
Han må rasa hur mycket som helst i dag, faktum är att det var hans regering som banade väg för hästlasagnen. Det fick inte bli för krångligt för livsmedelsindustrin.
I matlandet Sverige får vi alltså äta kött som har transporterats över hela Europa. Som har kokats ihop i Luxemburg innan det hällts i kartonger och transporterats lite till.
Det är inte hästen som är skandalen i lasagnen. Det är den livsmedelspolitik som gynnar storbolagen, men som drabbar både konsumenter och klimat.