Fetma är ingen fattigsjukdom
Att övervikten är klasslös visar en ny studie från Lunds universitet. Det är inte bara de med lägre inkomst som blir feta.
Alla befolkningsgrupper går upp i vikt och trenden är densamma i USA där fetman har ökat i samma takt för olika utbildnings- och inkomstgrupper sedan 1960.
Åsa Ljungvall, som skriver avhandlingen om fetma, menar att det inte går att hitta någon exakt förklaring till viktuppgången. Hon tror att det kan finnas olika orsaker. Till exempel kan de lågutbildade köpa dålig mat för att de inte har råd med annat medan de högutbildade äter snabbmat för att de har ont om tid.
Fetman är ett folkhälsoproblem som skapar onödigt lidande, sjukdomar och därmed allt högre samhällskostnader. Överviktssjukdomarna kostar svenska samhället många miljarder.
I Danmark införde man för något år sedan en skatt på fett och socker, fettskatten var i princip ett socialdemokratiskt vallöfte. Ett år senare börjar politikerna backa. Avgifterna är inte bra för industrin, de försvårar för gränshandeln. Dessutom verkar skatten inte påverka hälsotillståndet i någon större utsträckning. Läkarna vill inte ge upp så lätt, men medger att det också krävs andra insatser.
Till skillnad från alla andra missbruk, så går det inte att undvika mat. Alltså måste vi lära oss att välja rätt mat. I ett kaotiskt virrvarr av olika dieter måste svenska myndigheter skapa ordning. När det gäller folkbildning har ju barnen alltid varit ett framgångskoncept. Det är de som lärt oss vuxna att använda bilbältet och sopsortera.
Så varför inte börja med skolmaten? Om barnen får god mat i lugn miljö kanske de slipper belasta samhällsekonomin som feta vuxna.