Reinfeldts kostymer har blivit omoderna
Så här mitt emellan budget och skuggbudget finns det tid för reflektion.
Det är nu vi hinner lyfta blicken en stund för att se omvärlden. Skärpa örat och höra musiken. Och här riktar jag mitt fortsatta budskap direkt till
Stefan Löfven:
Stefan, du måste lyssna på Svensktoppen. Om du missade den i går kan du gå in på nätet. Etta på listan ligger ”Vart jag än går” med Stiftelsen.
Det är den låten du ska lyssna på. Den toppar varenda lista
i landet just nu och den säger så mycket om vår samtid. Det är något som håller på att förändras och det är ju viktigt att socialdemokratin följer med sin tid.
Om du går in på Youtube kan du se den officiella videon till ”Vart jag än går”. Jag tror att den är inspelad i Finsta, men det skulle kunna vara i vilken håla som helst. Den visar en byfest. Någon fyller år och alla är med, både barn och gamla. De tänder en brasa, lagar mat tillsammans och de vuxna tar sig en pilsner.
De lagar inte mat på några snordyra japanska stekhällar längre. Stefan, de kokar i 20-
literskastruller. Inte en stylad människa så långt ögat når. Bara vanligt folk som har kul tillsammans.
Jag tror att vi längtar efter gemenskap.
MMS tittarstatistik visar att vi väljer bort förnedringsprogrammen i tv-kanalerna till förmån för ”Doobidoo” och ”Bonde söker fru”. Vi vill så gärna se ett lyckligt slut.
De svarta kostymerna och de slimmade dräkterna går knappt att köpa längre. Runt omkring på gatorna går människor runt i mjuka tröjor och klänningarna har kommit tillbaka. När Sofies mode listar höstens heta killplagg är det toppmössan som är hetast.
Och när Som-insitutet undersöker vad vi oroar oss för kommer miljön på första, andra och tredje plats. Stefan, vi oroar oss för den gemensamma framtiden. Sju av tio högstadiebarn oroar sig för klimatförändringarna.
Plånboksfrågor och representation i bolagsstyrelser kommer trots allt i andra hand.
”Om du känner dig ensam, öppna dig då.
Dela med dig av känslan, jag kan nog förstå”.
Så lyder några rader ur låten, Stefan.
Den är ett av tecknen på att vi faktiskt börjar bry oss om varandra och då vill vi att alla barn
i byn ska få lika bra hälsovård. Då vill vi att ungen längre ner på gatan får en förstklassig utbildning trots att hans föräldrar inte läst lika många skolbroschyrer som vi andra.
När Reinfeldt tog över visade modereportagen svarta kostymer, supersmala kjolar och högklackat. Då toppades Svensktoppen av en låt om en kille som stack. På tv var det ”Idol” som drog tittare. I dag handlar det mindre om ”what’s in it for me” och mer om en bonde som vill dela sitt liv med någon.
Det här är bara en spaning, Stefan. Men jag tror vi längtar efter gemenskap.