Vår framtid byggs inte av hamburgare
Sverige tappar konkurrenskraft.
Det kunde Världsekonomiskt forum berätta i förra veckan när man presenterade sin färska rangordning av global konkurrenskraft. På ett år har vi fallit från sjätte till tionde plats. För några år sedan var vi världens mest konkurrenskraftiga ekonomi, enligt stiftelsen.
Man bör inte bli överraskad. Svensk politik har under de senaste åtta åren inte varit bra för vår konkurrenskraft.
Nya jobb, tror Moderaterna, skapas genom att lönerna pressas nedåt i lågproduktiva sektorer.
Verktygen har varit flera.
Accepterar lägre löner
Genom jobbskatteavdraget har friska människor med arbete fått mer pengar i plånboken utan att deras löner höjts. Den försämrade a-kassan gör att det blivit allt mer ansträngande att vara arbetslös. Tillsammans gör det att löntagare är mer benägna att acceptera lägre löner.
Det är mekanismen som ska skapa tillväxt och fler arbeten på restauranger, på kaféer, i subventionerade rut-företag och i andra branscher där man aldrig kommer kunna betala ut särskilt höga löner.
Vi är fortfarande beroende
Regeringen har sänkt arbetsgivaravgifterna för unga och sänkt momsen på hamburgare. Det har inte skapat massvis med nya jobb, men arbetsgivare med många unga anställda har tjänat tiotals miljarder på det. Skatteavdrag för städning i hemmet, det så kallade rut-avdraget, har inte gjort svarta jobb vita i den utsträckning som regeringen lovade. Men människor i Danderyd som vill ha sina parkettgolv moppade oftare är glada förstås.
Svensk ekonomi kan inte växa genom att vi äter hamburgare lite oftare eller att vi städar varandras hem.
Vi är fortfarande ett land som är beroende av att exportera skog, malm och energi. Vi är fortfarande ett land som är beroende av att nya idéer, ny kunskap, kvalificerade jobb och utbildningar i toppklass.
Det är dags att man från politiskt håll faktiskt investerar i det.