Zlatan älskar Sverige mer än politikerna

Zlatan Ibrahimovic vill leva och dö i Sverige. Varför då?

Vem älskar egentligen Sverige?

Zlatan Ibrahimovic, kanske. I Volvos nya reklamfilm ses den svenske fotbollshjälten springa i fjällen, bada i en vak, jaga en hjort, leka med sina barn och köra en bil. Dessutom reciterar han den svenska nationalsången, med några små förändringar:

– Jag vill leva. Jag vill dö. I Sverige.

Är det kärlek?

Det som byggt det moderna Sverige är i alla händelser kärleken. Det är åtminstone kärnan i historieprofessor Lars Trägårdhs idé om den svenska statsindividualismen.

Trägårdh menar att sann kärlek, sann vänskap inte kan bygga på ojämlika beroenden, utan på frihet. Den teorin har djupa rötter i svensk historia och det är en idé som starkt präglat den svenska välfärdsstaten, hävdar Trägårdh.

Det vår önskan om att vara självständiga som är själva grundbulten i det svenska samhällsbygget. Staten ­garanterar individen ett oberoende från familjen och andra gemenskaper.

Trygghet för alla

Vi avstår makt och ger den till det gemensamma för att slippa vara beroende av andra människors välvilja, helt enkelt.

Nej, det är kanske inte allt det där som Zlatan älskar med Sverige. Betalar han ens skatt här? Kanske är det så enkelt att han bara gillar att springa halvnaken i snöiga Lapplandsskogar.

"Då jag landar på Arlanda eller anlöper en färjestation någonstans efter vår långa kust, då känner jag glädje över att tillhöra ett så fint land som Sverige", skrev Olof Palme en gång.

Men, lade Palme till, den där stoltheten och glädjen hängde förstås ihop med hans samhällssyn: att Sverige är ett välfärdssamhälle med trygghet för alla medborgare.

I en annan uppmärksammad reklamfilm har tjänstemännens fackliga centralorganisation TCO låtit en superrik amerikan överge yoga och dieter för att i stället leva "like a Swede", som en svensk. Genom filmen vill TCO på ett humoristiskt sätt lyfta fram fördelarna med avtal och samarbete mellan fack och arbetsgivare.

Ökande klyftor

Genom förhandlingar mellan arbetsmarknadens partner kan man leva " som en svensk" - med föräldraledighet, friskvårdsbidrag, betald semester och pension - berättar TCO.

En till bild av Sverige, vad det är och vad det borde vara.

”De svenska upploppen sätter fokus på en växande ekonomisk klyfta”, skrev den amerikanska högertidningen Wall Street Journal i maj när rapporterna om kravaller i förorten Husby spreds.

Samtidigt tog Financial Times tillfället i akt att uppmana Sverige att utvärdera det politiska experiment som tagit oss från socialdemokratisk mönsterstat till oreglerat högervälde. Upploppen var bara ett symptom på en jämlikhet som rinner svenskarna ur händerna, enligt Financial Times.

Massarbetslöshet, skenande klyftor och en skola i fritt fall var plötsligt det som färgade omvärldens bild av vårt lilla land.

Det var väl inte det här vi ville. Men går framtiden att förändra? Kan vi tillsammans göra ett bra land bättre?

Ingen framtidstro

Lyssnar man på ­regeringens partiledare är svaret sällan ja. Och det är inte ofta det största oppositionspartiet lyckas utstråla glädje och framtidstro.

Vi förtjänar bättre än så.

I en intervju med vänstertidningen New Statesman förklarade John Cruddas - mannen som leder arbetet med att formulera de brittiska socialdemokraternas framtida politik - i förrfjol att hans parti bara når framgång när de förmår presentera en egen berättelse om vad ett land kan vara.

Tydligen hör och ser den svenska reklambranschen också det där - en längtan efter något att vara stolt över, något som håller oss samman - och levererar.

Men från de svenska politikerna är det tyst.

De verkar varken vilja leva eller dö i Sverige.

Följ ämnen i artikeln