Lyssna på mer hiphop – och sluta slå ihjäl varann
När Profilskolans numera ökände vd och rektor, Greger von Sivers, inför dold kamera uppmanade stökiga elever att lyssna på rap och bränna bilar i Tensta så var det en befogad men överdriven kritik av ”gangsterkulturen”.
Det menade tidningen Smålandspostens stockkonservativa ledarsida i en text om ”den farliga” hiphopen.
Musikstilen, menar Smålandsposten, är i sitt uttryck rasistisk. Hiphopartister hyllar en kriminell livsstil och är kvinnohatiska. Hiphopen är en del i en destruktiv gangsterkultur som måste bekämpas, resonerar den småländska tidningen.
Är det vad hiphop handlar om?
De påståendena har redan skribenter som Jonna Sima i Dagens Arena och Amat Levin i Nöjesguiden tagit itu med.
”Hiphop kan handla om precis vad som helst, från självupplevda orättvisor och frustration över rättsväsendet till glädjen man känner av ett nyfött barn eller av att ha pengar på fickan en fredagskväll. Det är poänglöst att försöka sammanfatta”, skriver Levin.
Precis som rocken eller discon, alltså.
Det som skrämmer kanske är schablonbilden av en hiphopkonsument – bortom faktumet att genrens fans kan se ut hur som helst.
I fördomen är hiphopkonsumenten en ung, hård man. Han bor i Tensta eller i någon annan socioekonomiskt svag del av Sverige. Han bränner bilar. Han är våldsam. För att han lyssnar på hiphop.
Jag var ett barn till arbetslösa föräldrar, jag var en fattig tonåring. Men hiphopen var aldrig min musik, jag lyssnade på glamrock, postpunk och tweepop.
Jag lyssnade på Another sunny days ”You should all be murdered”, men har inte mördat någon. Min absolute favoritartist – David Bowie – pratade uppskattande om fascism 1976. Jag blev aldrig fascist.
Har kulturen något inflytande på samhället och de som konsumerar kulturen då?
Jo, det tror jag.
Enligt en undersökning från Linnéuniversitetet, som Dagens Nyheter tagit del av, minskar våldsbrottsligheten i både Sverige och Stockholm. Brottsförebyggande rådet, Brå, menar att det grövsta våldet gått ned i Sverige i 20 år. I fjol begicks 62 mord, den lägsta siffran sedan Hepstars 1960-tal.
Utvecklingen ser ungefär likadan ut i övriga delar av västvärlden.
Från USA – hiphopens hemland – rapporterar FBI en halvering av det dödliga våldet. Tyskland och Frankrike har hälften så hög andel dödligt våld i förhållande till folkmängden som i mitten av 1990-talet, enligt FN-organet UNODC:s statistik.
Under samma period har hiphopen vuxit till att bli en av de mest kommersiellt framgångsrika musikgenrerna. I fjol tjänade hiphopens tio största artister sammanlagt 1 605 miljoner kronor. Rapartisten Drakes nya skiva har på en månad sålt över 1,2 miljoner exemplar över världen.
Hänger det ihop? Kanske inte.
Men hiphopens roll som drivmotor i en global gangsterkultur som breder ut sig verkar mest finnas i reaktionärers fantasi.