För Reinfeldt har framtiden redan varit
21 OKTOBER 2013. M-stämman
”Alla behövs” stod det på scenen i Louis de Geers kongresshall.
I de främre bänkraderna minglade Carl Bildt med avgångna Gunilla Carlsson. Beatrice Ask gestikulerade vilt bredvid en skrattande Anders Borg.
Det var dags att knyta ihop partistämman i Norrköping, gå ut och låta valåret börja. Först skulle bara Fredrik Reinfeldt få tala. Statsministern. Ledaren. Han som styrt partiet i tio år.
De verkar ha haft roligt, Moderaterna, under sina fyra dagar i Östergötland. Utifrån betraktat är det svårt att begripa glädjen, och inte bara för att partiet tappar i väljarstöd.
Ser inte långt
Jobben är Reinfeldts största misslyckande. 7,5 procent av hela arbetskraften stod utan arbete nu i september. Under hans år som statsminister har jobben inte kommit. Däremot har det blivit mycket svårare att inte ha ett arbete.
När Reinfeldt ska avsluta börjar man med att visa nyhetsinslag där statsministern skakar hand med Obama och där engelskspråkiga experter berättar hur imponerade de är av Sverige.
M vill så gärna höra att de är bra, att någon – gärna någon som pratar bättre engelska än Reinfeldt – tycker att de är bra.
I sitt fredagstal på stämman bjöd Reinfeldt på en historielektion. När han i går försökte blicka framåt ser han inte längre än till september. Vi lever nämligen i den bästa av världar.
Det politiska beskedet från stämman är att skatterna bör sänkas, men att partiet inte tänker gå till val på det.
I veckan har arbetare dött på SSAB i Luleå, SR:s ”Kaliber” avslöjat en omfattande handel med arbetstillstånd, Fas 3 växer men pengarna till utbildningsinsatser för långtidsarbetslösa är snart slut.
Varför skulle M vinna?
Framför våra ögon växer en ny arbetsmarknad fram, med utmaningar som kräver något annat än nya skattesänkningar, politisk handling som inte börjar och slutar med ”mer i plånboken”.
”De gamla Moderaterna tyckte så illa om Sverige att de för de allra flesta väljare inte var ett alternativ. De nya Moderaterna är så nöjda med hur Sverige ser ut att de riskerar att uppnå samma resultat”, skrev liberale ledarskribenten Svend Dahl i en text i fredags.
”Nu kör vi, nu vinner vi valet” ropade statsministern innan han lämnade scenen i går.
Men hur och varför?
Vi vet inte. Kanske inte Moderaterna heller.
För dem är det som om framtiden redan har hänt.