Det duger inte att bara hoppas på högersossar
Vänsterpartiet kommer inte kräva några ministerposter om Stefan Löfven blir statsminister efter valet.
Det kunde Expressen meddela i dag efter att helt lägligt ha fått läst ett hemligt dokument inför partiets kommundagar.
I detta hemliga dokument står att V gärna sitter i en rödgrön regering med Socialdemokraterna och Miljöpartiet, men i ett läge där S och MP hellre släpper in ett borgerligt parti i värmen så kommer man inte balla ur fullständigt.
"Vi är då ett oppositionsparti som gör upp med regeringen när vi kan få igenom vänsterpolitik, kritiserar när vi inte kan få det", som det står i det står i dokumentet.
Då räknar V sedan med en kraftig opinionsmässig ökning inför valet 2018.
Det är nog en klok strategi. Det vore sannolikt bättre för både V och S om det fanns en fristående röst till vänster om en S-ledd regering efter valet 2014. Risken är ju annars överhängande att det enda parti som kan fånga upp människors missnöje är Sverigedemokraterna.
Utan marginaler
Det ser Vänsterpartiet. Men det ser också något annat: det finns inget som per automatik talar för att det vore bra för partiet att göra Jonas Sjöstedt till minister.
I det norska valet höll Vänsterpartiets systerparti Sosialistisk venstre på att gå under efter åtta år i regeringsställning. I Sverige ser det ut som Centerpartiet och Kristdemokraterna kan ryka.
Till norska tidningen Klassekampen har Sosialistisk venstres Stein Ørnhøi sagt att ett vänsterparti i en regeringskoalition bör ha minst minst 10-15 procent för att kunna ställa hårda krav och ha marginaler att förlora väljare.
Att hoppas räcker inte
När Jonas Sjöstedt valdes till ledare för Vänsterpartiet i januari 2012 sa han att han sikta på ett väljarstöd kring 10-15 procent i valet 2014. Då var Håkan Juholt partiledare, S var i organisatoriskt och politiskt kaos.
I dag har V stöd av 6,6 procent av väljarna.
Det öppnar för en rad frågor.
Vilken roll ska V spela i svensk politik? Hur ska man agera för att stärka partiet och öka dess inflytande efter nästa val?
En sak borde i alla fall vara klar: För att väljarna ska gå vänsterut räcker det inte med att hoppas att S flyttar sig lite mer åt höger.
Det behövs något mer än att längta efter valet 2018.