Du eller jag kan fastna i rundgången
10 SEPTEMBER 2013. Sjukförsäkringen
Hennes röst skär genom radions högtalare.
Hon pratar finska med brytning och är ensamstående mamma, berättar hon.
Hon berättar om sin svåra leukemi, hur hon blir utförsäkrad och hur Försäkringskassan låter henne förstå att de måste vara helt säkra på att hon ska dö om hon ska få någon sjukpenning.
Kassan anser att det är bra att hon inte har råd att vara sjuk på heltid, då kommer hon snabbare ut i arbete. Visst, hon kan överklaga om hon inte är nöjd.
”Varför kostar ni på mig dyrbara behandlingar om samhället sedan inte anser sig ha råd att låta mig bli frisk?”
Så lyder ett av breven som lästes upp i radioteatern ”Utförsäkrad – Röster från Sverige 2013” i P1 i mitten av september.
Brevet är ett av 73, författade av sjuka svenskar, insamlade och sammanställda av organisationen Socialaktion
i ”Onådiga luntan”. 73 berättelser från människor som tvingats lämna socialförsäkringssystemen.
I mitten av september kom regeringens budgetproposition, den sista innan valet. Här kan man läsa hur Anders Borg tänker sig att Sverige kommer att utvecklas under de kommande åren.
Det är inga glada toner. Fler kommer behöva sjukpenning. Fler kommer behöva sjukersättning – den ersättning man får om man aldrig bedöms kunna arbeta heltid igen. Och fler under 30 kommer behöva förtidspension, så kallad aktivitetsersättning.
Det är inga nyheter, egentligen.
I somras meddelade Försäkringskassan att sjukskrivningar kommer att öka. Nästa år tror man att kostnaderna för sjukskrivningarna kommer att öka med 2,8 miljarder.
Det blir i sådana fall tredje året med ökande sjukskrivningar. Det är ett trendbrott efter ett decennium med dramatiskt minskad sjukfrånvaro.
I Borgs höstbudget spår man till och med att under perioden 2010 till 2017 så kommer antalet personer med sjukfrånvaro öka med omkring 50 procent, från cirka 100 000 till 150 000.
Om man mäter med sjukpenningtalet – ett mått för antalet frånvarodagar som ersätts med sjukpenning per vuxen person under ett år – är vi snart tillbaka på samma nivåer som 2008, året då regeringen införde rehabiliteringskedjan – att vid fasta tidpunkter få sin arbetsförmåga prövad.
Några lösningar på ökningen finns det inte i budgeten, men när Anders Borg presenterade den var han tydlig med att det inte är hållbart att fler sjukskrivs och att han inte tror att utvecklingen kommer vända av sig själv.
Borg varnade till och med för att pengarna till sjukskrivningarna måste tas från jobb och välfärd.
Problemet för Borg, när han pratar om de ökande utgifterna i sjukförsäkringen, är att han låtsas som om vi inte har råd att vara sjuka.
Enligt Folksams rapport ”Välfärdstendens 2012” beräknas det samlade överskottet i sjukförsäkringen uppgå till 74 miljarder kronor under perioden 2012–2016. Det är pengar som får finansiera jobbskatteavdrag i stället.
– Jag hatar utanförskap, sa Fredrik Reinfeldt i helgens stora partiledardebatt.
Samtidigt har hans politiska idé när den omsatts i praktiken just cementerat utanförskapet.
I dag har drygt 62 000 personer utförsäkrats från sjukförsäkringen. Inte för att de har blivit friska. Inte för att de mår bättre. Utan för att deras sjukdagar har tagit slut.
Det var i juli 2008 som sjukförsäkringen blev tidsbegränsad. I dag kan man som mest få pengar under två och ett halvt års tid i ett sträck. I januari 2010 lämnade den första gruppen sjukförsäkringen. Hur har det gått för dem?
I rapport från Inspektionen för socialförsäkringen, IFS, visar det sig
att en av fyra – omkring 10 000 personer – kom tillbaka till sjukförsäkringen efter tre månader. Lika många återvände inom ett år. Som utförsäkrade hamnade de hos Arbetsförmedlingen och fick pengar från a-kassan eller socialbidrag.
Det är rehabiliteringskedjan i praktiken.
Även om det förstås är bra att det undersöks om man klarar av att jobba innebär kedjan ofta att människor som varken kan arbeta eller få sjukersättning hamnar i en sorts förnedrande rundgång.
De skrivs in på Arbetsförmedlingen för att några månader senare slussas tillbaka till Försäkringskassan. Regeringen påstår att hela proceduren ska föra de sjuka ett steg närmare arbetsmarknaden.
I en annan rapport från IFS visar det sig att bara två av hundra utförsäkrade har fått vanliga, osubventionerade jobb. Värre är att sex av tio som fått lämna sjukförsäkringen kommer tillbaka sjukare, med nya diagnoser och skjutna allt längre in i utanförskapet.
Vi har under lång tid pratat om folk som inte vill göra rätt för sig och vi har gett våra politiker mandat att montera ned trygghetssystemen. Hamnar folk
i kläm så kan vi kanske kosta på oss att tycka synd om dem när tidningen skriver.
I stället för att se på sjukförsäkringen som just en försäkring mot olyckor som vi alla behöver pratar vi om det som ett ”bidrag”, något som bara är intressant för ett litet, svagt fåtal.
Men vem som helst av oss kan få ett cancerbesked i morgon eller cykla omkull och bli så illa skadad att man måste vara sjukskriven länge.
Finns trygghetssystemen där för oss då?
Nu har Anders Borg och Fredrik Reinfeldt prövat sin modell där otrygghet ska göra folk arbetsamma under snart två mandatperioder: svårare att få sjukersättning, svårare att bli sjukskriven och sänkta ersättningar.
Idén om människan som ett ekonomiskt djur passar möjligen i Borgs Powerpointbilder, men inte i verkligheten.
Det ser vi nu.
Borgs svar på de ökande sjukskrivningarna tycks fortfarande vara att reglerna är för generösa.
Det borde oroa oss alla.