När cheferna får makt ökar klyftan
Arbetarlönerna i alla branscher som domineras av kvinnor ligger under lönegenomsnittet
Det är inte mycket positivt som händer och det positiva som händer gör en inte särskilt upplyft.
Ungefär så kan man summera innehållet i LO:s årliga lönerapport som kom i går.
I procent har arbetarnas löner ökat lite mer än tjänstemännens, men räknat i kronor har lönerna ökat klart mer för tjänstemännen: 1 590 kronor till arbetarna, 2 210 kronor till tjänstemännen.
Medellönen för en svensk arbetare var i fjol 23 500 kronor i månaden. En tjänsteman tjänar i snitt 33 700 kronor varje månad. Lönegapet mellan en arbetare och en tjänsteman är därmed på över 10 000 kronor och detta för andra året på raken.
Allt fler sifferlösa avtal
LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson pekar på de sifferlösa avtal, där löner bestäms individuellt och lokalt, som en orsak till det ökande lönegapet.
De sifferlösa avtalen mellan arbetsgivare och fack blir allt fler. Fyra av tio avtal som slöts i senaste avtalsrörelsen var just sådana och berör nästan en miljon löntagare. Avtalens utformning betyder att chefen får allt större inflytande över vilka löner som ska höjas. Löntagarna blir mer beroende av arbetsgivarens välvilja. Det har uppenbart inte varit någon mirakelkur mot löneklyftorna. Snarare tvärtom.
Diskrimineringen fortsätter
Men LO jämför inte bara arbetares löner mot tjänstemäns. Man jämför också kvinnors mot mäns. Och trots årtionden av jämställdhetspolitik tjänar kvinnor i genomsnitt bara 85 procent av mäns löner. Bland tjänstemännen är skillnaden ännu större.
Medelkvinnan tjänar 4 800 mindre än sin bror eller man. Varje månad.
Vad beror det på?
Det finns olika förklaringar.
Diskriminering som gör så att kvinnor inte får samma löneutveckling som sina manliga kollegor. Ett samhälle utanför arbetsplatsen som dömer kvinnor till deltider, springvikariat eller på andra sätt lägger hinder i vägen.
Men LO:s rapport visar en sak väldigt tydligt: arbetarlönerna i alla branscher som domineras av kvinnor ligger under lönegenomsnittet. I branscher där män dominerar ligger lönerna i stället över genomsnittet.
Vi har en könssegregerad arbetsmarknad där branscher som domineras av män alltid värderas högre.
Så kan vi inte ha det. Om det verkar de flesta vara överens.
Men löneklyftan kommer inte att försvinna av sig själv.
Nu krävs det samordning
Frågor om lönediskriminering kan i viss mån åtgärdas med antidiskrimineringslagar och rättsprocesser. Men ska löneläget för stora kollektiv av felavlönade kvinnor förändras behövs något mer: samordning mellan löntagarnas organisationer och arbetsgivare som förstår att det inte är rätt att kvinnor ska tjäna mycket mindre än män.
Det gäller hela arbetsmarknaden.