Valtaktik går före sans för Reinfeldt
De mörka molnen har hopat sig över Strandvik i Gustavsberg och regnet faller.
Plötsligt hoppar en leende Fredrik Reinfeldt upp på scenen för sitt traditionella sommartal.
Och så kommer beskedet: han vill ha ett femte jobbskatteavdrag i höstens budget. Och då lär det ju bli så.
Han är ju ändå statsminister.
Inte sedan sommaren 2011 har statsministern pratat jobbskatteavdrag med sådan glädje.
Då ställde in alla tankar på nya skattesänkningar. Att det egentligen bara rörde sig om självbevarelsedrift - förslaget hade inte majoritet i riksdagen - kunde han ju försöka att inte låtsas om. Den ekonomiska krisen gav ju honom ett gyllene läge att agera statsmannamässigt.
Men nu, trots kompakt mörker på kontinenten och varselrekord här hemma, är det dags för jobbskatteavdraget att göra comeback.
Varför?
Om Moderaterna nu sänker skatten på arbetsinkomster en gång till innan valet 2014 så kommer Socialdemokraterna sannolikt behöva höja skatter för att finansiera sina reformer.
Precis som 2010.
Det vet Reinfeldt, det är hans taktik.
Det är inte utan att man blir bekymrad.
De flesta ekonomer är överens om att jobbskatteavdragets eventuella sysselsättningseffekter för länge sedan nått vägs ände. Efter fyra jobbskatteavdrag har vi en arbetslöshet på 9,1 procent. Nya skattesänkningar kommer inte ge några nya jobb.
Även om en skattesänkning går att begripa som konjunkturpolitisk åtgärd är den fördelningspolitiskt svårsmält. För varje jobbskatteavdrag ökar skillnaden mellan lön å ena sidan och pension, sjukersättning och a-kassa å andra sidan.
Skattesänkningarna Reinfeldt lanserade i dag kommer kosta 12 miljarder.
Men sänkta skatter är inte vad Sverige behöver. Under lång tid har det satsats för lite i bostadsbyggande, infrastruktur och utbildning. Ett jobbskatteavdrag till gör att resurserna till sådana satsningar minskar.
I stället för satsningar på infrastruktur och bostäder ska folk med jobb och goda inkomster få skatten sänkt ytterligare.
Inte ens som konjunkturstimulans är skattesänkningen effektiv.
Och om Reinfeldt verkligen hade velat stimulera ekonomin på bästa sätt - utan att vidga klyftorna - hade en upprustad a-kassa i kombinationen med höjt barnbidrag och höjda statsbidrag till kommunerna varit bättre
Men valtaktiken går alltså före sans.