Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Sam, Samuel

Obamas realpolitiska Egypten-balansgång

USA:s president tvingades i dag kommentera utvecklingen i Egypten.

Parlamentet är upplöst, konstitutionen har upphävts, Muslimska brödraskapets ledarskikt har gripits, oppositionsmedia har släckts ned. Undantagstillstånd. Utegångsförbud. Och minst 300 döda efter attacken mot Mursianhängarnas tältläger.

I dag var det dags för USA:s president Barack Obama - på plats i sommarstugan i Martha's Vineyard - att kommentera de senaste dagarnas utveckling i Egypten.

Han har det inte lätt.

Presidenten hyllar å ena sidan Egyptens som en garant för fred och stabilitet i Mellanöstern, å andra sidan uttrycker han djup besvikelse över den farliga väg Egypten valt.

För att markera ställer USA in en gemensam militärövning med Eygpten och Obama har gett sina säkerhetsrådgivare i uppdrag att utvärdera situationen i Eygpten och eventuella nya reprimander.

USA och Obama är ute på en realpolitisk lindans.

Sedan 1970-talets början har USA varit i en strategisk allians med Egypten och samarbetet med den gigantiska arabstaten har i årtionden garanterat USA:s inflytande i Mellanöstern och Nordafrika.

Relationen har varit – och är – strategiskt viktig både för amerikanerna och för egyptierna.

Varje år får Egypten cirka 9 miljarder kronor av USA i militärt bistånd. Biståndsavtalet är utformat så att det upphör om amerikanerna officiellt betraktar ett maktskifte i Egypten som "militärkupp".

Därför vägrar Barack Obama och hans ministrar att beskriva kuppen i somras som just en kupp. När fredsförhandlingar precis inletts mellan Israel och Palestina vill USA inte förlora Egypten vid sin sida.

Det är ett kyligt och realpolitiskt resonemang.

Lika realpolitisk borde insikten vara att Egyptens generaler inte lyssnar på USA – eller någon annan – redan som det är.

Den senaste tiden har bland andra vice utrikesminister Bill Burns och senatorerna John McCain och Lindsey Graham besökt militärledningen och övergångsregeringen.

Deras uppmaningar om en lugn och oblodig väg till demokrati har mötts med tystnad.

De militära biståndspengarna är kanske USA:s enda maktmedel om man vill skicka en signal om att man inte vill se nya blodbad.

Följ ämnen i artikeln