Ett vårdpolitiskt sammanbrott
Om 17 år kommer det saknas 30 000 sjuksköterskor. Det är dags att politikerna slutar blunda.
Samtliga akutsjukhus i Stockholm - utom Södersjukhuset - är överfulla. Och så plötsligt, en helt vanlig februaridag - med influensa och mag- och tarmsjukdomar - knäcks stora delar av den stockholmska sjukhusvården.
”Detta är endast för att det inte finns tillräckligt många sjuksköterskor på sjukhusen. Dock är det ingen brist, bara det att ingen vill betala för vårt arbete."
Så skriver en sjuksköterska i ett brev till Dagens Nyheter, apropå att Karolinska Universitetssjukhuset tar emot överbeläggningar på avdelningar som vårdar patienter smittade av multiresistenta bakterier, till exempel MRSA.
Patienter med MRSA-bakterier ska isoleringsvårdas, enligt smittskyddsriktlinjerna. Men inte på Karolinska, alltså.
Situationen är inte unik för Stockholm. Under veckan var även Norra Älvsborgs Länssjukhus i Trollhättan satt i vad som kallas stabsläge. Man tar bara hand om akutpatienter, all övrig verksamhet får stå till sidan. Operationer ställs in, personalen går på knäna. Kraven på patientsäkerhet far ut genom fönstret.
Gått för långt
– Den främsta orsaken är att det saknas sjuksköterskor.
Så säger Gunnar Öhlén som är överläkare på Karolinska om krisen i sjukvården. Man att anställa, det går inte. Sjukhuset måste spara, det har politikerna bestämt.
I Sörmland har landstinget precis fått stänga 28 vårdplatser eftersom det saknas sjuksköterskor. De dåliga lönerna gör att sjuksköterskor flyr sjukhusen.
En prognos från Statistiska Centralbyrån visar att det om 17 år kommer att saknas 30 000 sjuksköterskor. Orsakerna är stora pensionsavgångar och bristande intresse för utbildningen. De usla lönerna i yrket gör också sitt till.
Sjukvården behöver, för att vara tydlig, mer pengar. Pengar för att anställa, pengar för att höja löner, pengar för att skapa nya vårdplatser.
Konsekvenserna lär bli ödesdigra om politiker och arbetsgivare fortsätter blunda.
Att vi i dag vårdar influensasjuka ihop med MRSA-smittade visar att det redan fått gå alldeles för långt.