Vården behöver pengar – inte Filippa Reinfeldt
2 FEBRUARI 2013. Sjukvårdskrisen
”Stor intervju: Toppjobbet i landstinget. Tiden som first lady. Tillvaron i Täby.”
Så rubricerar det glassiga helgmagasinet Dagens Industri Weekend sin intervju med sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldt (M). Och så mycket politik blir det inte, mest handlar det om skilsmässan och långfärdsskridskor.
Liksom i förbifarten berättar en av Stockholms mäktigaste politiker att hon är trött på att prata om privatiseringar och avknoppningar. Att vården under hennes regim har fått kritik för att ha blivit ojämlik och sönderstressad viftar hon bort. I stället uppmanar Reinfeldt medborgarna att ”göra smarta val”.
Har Eric Erfors mamma gjort ett smart val? Erfors är liberal ledarskribent på Expressen och i går berättade han i tidningen om sin dementa och rullstolsburna mor, 83 år gammal, och hur hon tagits om hand i den stockholmska akutvården.
Det är ett obehagligt vittnesmål från en vårdapparat där överbeläggningar accepterats som normaltillstånd, där vanvården systematiserats, där köerna växer och där desperationen är total.
Över hela landet dras hälso- och sjukvården med stora ekonomiska problem. Landets fyra största universitetssjukhus måste spara 1,55 miljarder och göra sig av med 2 000 anställda. Det visar en granskning i tidningen Kommunalarbetaren.
Kvaliteten urholkas
Prispress och minskade resurser urholkar kvaliteten över hela landet. I Skåne – som styrs av Filippa Reinfeldts moderata kompisar – är situationen katastrofal. Åtminstone fem dödsfall på Skånes universitetssjukhus, SUS, beror på platsbrist och underbemanning. Efter nedskärningar och sammanslagningar är Skåne ett av de områden i hela Europa som har minst antal vårdplatser per invånare.
I fjol försvann 140 vårdplatser från SUS. I år rullar nedskärningarna vidare med nedläggningar, försvunna tjänster och nedlagda verksamheter.
Nyligen sa 34 sjuksköterskor upp sig från barnintensiven i Lund i protest mot regionens lönesänkarpolitik.
Fler inser effekterna
Det är inte ”osmarta val” som är välfärdens problem. Det är de bristande resurserna, den bristande bemanningen och det bristande ansvaret i politiken. Allt fler inser effekterna av det.
Allt fler inser också att det inte är Filippa Reinfeldts smarta val som löser det där. Vården och omsorgen behöver mer resurser, tuffare regler kring personaltäthet och bemanning samt bättre arbetsvillkor.
Lösningen är, helt enkelt, en annan sorts politik.