Människohandel i barrskogarna
”För att nå upp till lönen de först hade erbjudits skulle de behöva sätta en ny trädplanta var sjunde sekund”
Drömmen om ett bättre liv. Det var vad som drev en grupp människor från Kamerun att flyga 700 mil norrut för att jobba i den västerbottniska skogen. Här skulle de plantera skog för SCA och Holmen.
Om detta berättade ”Uppdrag granskning” i går.
De lovades stora pengar och arbetstid, och månadslön fanns specificerat i det anställningserbjudande som arbetsgivaren, entreprenören Niklas Gotthardsson, skickat in till Migrationsverket. Och Migrationsverket beviljade arbetstillstånd.
Men jobbet blev något annat än vad de drömde om.
Hänsynslöst utnyttjande
För att ens få komma till Sverige var arbetarna tvungna att betala upp emot 30 000 kronor till en mellanhand. För det hårda och slitsamma jobbet med att sätta trädplantor erbjöds kamerunierna en månadslön på 18 500 kronor inklusive traktamente.
Men väl på plats – när de satsat stora pengar för att kunna ta sig till Sverige – gjorde arbetsgivaren om månadslönen till ett ackordavtal. Så får arbetsgivaren göra – eftersom anställningserbjudanden inte är juridiskt bindande. Och vips fick arbetarna i stället betalt för varje planta de satte – 22 öre styck.
Fackförbundet GS räknar med att en erfaren skogsarbetare sätter ungefär 1 800 plantor per dag. För att arbetarna från Kamerun ens skulle nå upp till kollektivavtalets garantilön hade det krävts att de jobbade dygnet runt och satte 3 500 plant per dag.
Och för att nå upp till lönen de först erbjudits skulle de behöva sätta en ny trädplanta var sjunde sekund.
Vi har hört om hänsynslösa utnyttjanden likt dessa förut. Det har handlat om byggnadsarbetare och restauranganställda. Men oftast har det gällt bärplockare.
De nya reglerna för arbetskraftsinvandring lämnar fältet fritt för skrupelfria arbetsgivare att utnyttja och missbruka systemet. Det har lett till personliga tragedier och människohandel.
Erbjudandet i dag är fingerat
Men bärplockarnas usla villkor fick till slut Migrationsverket att ändra sina riktlinjer. För att bärplockare ska få arbetstillstånd krävs numera att företaget som anställer uppfyller en rad krav: Företagsledningen måste kunna visa löneutbetalningar, bankgarantier och ge lönegarantier.
Det är bra. Men det huvudsakliga problemet är fortfarande att regelverket kring arbetskraftsinvandring är skrivet som att alla arbetsgivare är hyggliga och anständiga människor.
Det är de inte. För att skydda människor mot utnyttjande måste anställningserbjudandet göras juridiskt bindande.
I praktiken är erbjudandet i dag ett fingerat avtal. I verkligheten existerar helt andra villkor och överenskommelser.
Ska människor kunna komma och arbeta i Sverige med drömmen om ett bättre liv måste arbetsgivare som inte håller vad de lovar kunna ställas till svars.