Hemligstämpeln varm i Rosenbad
Offentlighetsprincipen. Så heter en av hörnstenarna i det svenska demokratibygget. Principen regleras i grundlagen och säger att varje medborgare ska få tillgång till information om myndigheternas beslut och arbete. Huvudregeln är att allt är offentligt och att handlingar bara i särskilda undantag sekretessbeläggs.
Men nu händer något. På bara tre år har den borgerliga regeringen drivit igenom 69 ändringar av sekretesslagen. Och genom varje ändring har allmänhetens möjlighet till insyn försämrats.
Under hösten har vi sett en del exempel på det.
När Aftonbladet granskade Annie Lööfs fester larmade registratorn på departementet den politiska ledningen. Spritkvittona som begärts ut skulle sekretessprövas, och medan man fördröjde utlämnandet försökte ministerns stab rätta till räkningarna.
När Dagens Nyheter i höstas avslöjade hur Säkerhetspolisen slösade med skattepengar – minns ni James Bond-festen? – förbjöd justitieminister Beatrice Ask all vidare granskning med hänvisning till ”rikets säkerhet”.
Det senaste fallet rör regeringens planer på en vapenfabrik i Saudiarabien. En tjänsteman förde över uppgifter som visade att försvarsministern ljugit till ett dokument som klassades som internt arbetsmaterial. Så förhindrades allmänhetens insyn och inte ens konstitutionsutskottet – som granskar härvan – fick veta att informationen fanns.
Flertalet politiska reportrar rapporterar om samma sak – det blir svårare och svårare att granska regeringen. I vintras fick vi på ledarsidan själva känna på det när vi försökte läsa regeringens informationsplan. Först efter skriftlig begäran och sekretessprövning fick vi ut dokument som handlar om information till allmänheten.
Regeringens sekretessvansinne ska nu granskas av KU och justitieombudsmannen, JO. Det är bra.
Någon måste ta stämpeln ur näven på hemlighetsmakarna och skingra mörkret som sänker sig över de svenska regeringskvarteren.