Vanvård okej – om skatten betalas
Du kanske såg den i går, Caremas stora annonskampanj i några av landets större lokaltidningar?
Nu lovar bolaget – efter dödsfall, liggsår, åldringar som får sova på golvet, kissblöjor som vägs, svält och amputationer – att börja betala skatt i Sverige.
Utöver det här med vanvården har ju Carema fått en del kritik för att de finansieras av stora lån från riskkapitalbolag med höga räntor, att företaget gömmer sina vinster, inte betalar skatt och ger cheferna bonus.
Nu ska i alla fall skatten betalas.
Anders Borg lär bli glad. Ett tag efter vanvårdsskandalerna var finansministern ute och lanserade en stopplag som ska förhindra ”aggressiva ränteupplägg”.
Förvisso blev regeringen, av Riksrevisionen, uppmärksammad på bristande kvalitet inom den privata vården redan 2008, men det är ju bra att man gör
något. Fast hur har Moderaterna tänkt att ska man lösa det verkliga problemet, vanvården?
Sedan valet 2006 har regeringen drivit fram förmånliga regler för fler företag inom välfärden. Lagen om valfrihetssystem infördes 2008 tillsammans med ett stimulanspaket på 280 miljoner kronor.
I början av december stoppade man ett rödgrönt utskottsinitiativ för att ta fram nationella riktlinjer för bemanning inom hela äldreomsorgen.
Anders Borg och Moderaterna verkar inte ha något problem med vanvård av gamla – så länge företagen betalar skatt i Sverige.