Med Reagan som ikon

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Jag sitter bredvid en fyra meter lång, rektangelformad Ronald Reagan-tårta. Den ena tårthalvan utgörs av Vita Huset, i vanilj och grädde. Den andra av Berlinmuren, som pryds av den spritsade texten ”Tear down this wall!”. I mitten av tårtan vilar en halvmeterstor replika av Ronald Reagans huvud, i karamell.

Det är en stor middag för att hedra Ronald Reagans 100­årsdag, på CPAC, den årliga konferensen i Washington för konservativa amerikaner. Besökarantalet är rekordhögt, 11?000 personer. Hela den konservativa rörelsen är representerad, i alla sina oändliga variationer.

Gay-aktivister från Palm Beach trängs med socialkonservativa baptistorganisationer från Alabama. Isolationistiska libertarianer och neokonservativa debatterar utrikespolitik. En muslimsk förening har utställningsmonter vägg i vägg med Youth for Western Civilization, som bekämpar invandring och vill ”bevara USA:s europeiska kultur”.

Om de har något gemensamt så är det deras beundran för Reagan.

När jag träffar Grover Norquist, lobbyisten som kämpat i tre decennier för sänkta skatter, pratar han stolt om den framgångsrika kampanjen för att göra Reagan till en amerikansk ikon. Nästa steg är att få Reagans ansikte på 50­dollarssedeln.

Den populära demokratiska senatorn Daniel Patrick Moynihan brukade säga att alla människor har rätt till sina egna åsikter, men inte sina egna ­fakta.

Här på CPAC har man dock ett avslappnat förhållande till just fakta. Strax innan de serverar Reagan-tårtan gästar Dick Cheney konferensen och delar ut ett pris till Donald Rumsfeld, ”för att ha hedrat konstitutionen”.

Publiken består dock inte bara av Bush-lojalister, utan även av unga libertarianer, som är här för att kampanja för presidentkandidaterna Ron Paul och Gary Johnson. När Cheney och Rumsfeld skakar hand på scenen ställer sig ett hundratal unga Ron Paul-supportrar upp i protest och lämnar rummet. Någon kallar Cheney ”krigsförbrytare”.

Den unga antikrigshögern är bara en av många utbrytargrupper på CPAC som ifrågasätter republikanernas riktning. Paul-supportrarna pratar om att halvera försvarsbudgeten, legalisera marijuana och införa en platt skatt på tio procent.

Det bestående intrycket av CPAC är en rörelse med tusen olika idéer om hur USA ska förändras. Tills vidare samlas de vid minnet av Ronald Reagan, som blivit för den amerikanska högern vad Obama är för demokraterna – en projektionsyta för tusentals olika drömmar, ofta i opposition mot varandra.

Martin Gelin