Sverige måste sluta exportera terrorister
Uppdaterad 2016-04-14 | Publicerad 2016-04-12
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Vem satt på justitieminister Beatrice Asks (M) skrivbord och hindrade henne från att agera?
Historierevisionism var enklare före internet. När borgerligheten nu påstår att "vänstern" på något sätt hindrat jakten på terrorister är det enkelt att kontrollera.
I går i Aktuellt sa exempelvis Expressens politiska redaktör Anna Dahlberg:
- Vänstern i Sverige har ju under lång, lång tid blundat för hotet från jihadismen. Det har varit oerhört svårt att ens diskutera de här sakerna.
DN:s ledarskribent Erik Helmerson hänger i dag på med en artikel om det är vänsterdebattörers fel att terroristen Osama Krayem som nyss greps i Bryssel radikaliserades under sin uppväxt i Rosengård.
Vem hindrade Ask?
Jag har därför en fråga till både Anna Dahlberg och Erik Helmerson.
Vilken vänsterdebattör satt på justitieminister Beatrice Asks (M) skrivbord och hindrade henne från att agera?
Erik Helmerson hänvisar till att rapporten, ”Hot mot demokrati och värdegrund - en lägesbild från Malmö”, fick kritik från ett antal vänsterdebattörer 2009. I texten varnade Magnus Ranstorp och Josefine Dos Santos från Försvarshögskolan för radikalisering i Rosengård.
Att vänstern kritiserade detta dokument kan ha påverkat att Osama Krayem blev terrorist, antyder Helmerson på fullt allvar.
Rent nys
Låt oss granska dessa påståenden lite.
”Hot mot demokrati och värdegrund - en lägesbild från Malmö” var beställd av regeringen och presenterades på en gemensam präffträff med integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (FP). Dokumentet publicerades 2009 av Försvarshögskolan, en myndighet under Fredrik Reinfeldts Försvarsdepartement.
Sedan tog det till 2014, tre månader innan valet, innan regeringen utsåg Mona Sahlin till samordnare mot våldsbejakande extremism.
Att Alliansregeringen drog benen efter sig i fem år är knappast "vänsterns" fel.
Jihadresor
Ett ännu värre exempel på den dåvarande regeringen senfärdighet är de så kallade "jihadresorna". Frågan uppmärksammades på allvar 2010 efter att Kadafi Hussein, ungdomsledare på Folkets Hus i Rinkeby, berättade om hur ungdomar rekryterades till terrorgruppen al-Shabaab i Somalia.
Magasinet Fokus publicerade i oktober samma år ett temanummer under rubriken "Svenskarna som blir terrorister".
Vid denna tidpunkt hade ett 20-tal svenska medborgare rest till Somalia för terrorträning och åtal hade börjat väckas för stämpling till terrorbrott.
Sex år av obeslutsamhet
I efterhand han man läsa Fokus artikel med viss förvåning. Alla de problem, med radikalisering, extremism och rekrytering till terroristgrupper var redan kända. Och det innan kriget i Syrien ens startat och flera år innan terrorsekten IS skulle bildas.
Alliansregeringen hade tillräcklig kunskap 2010 men det skulle dröja till 1 april 2016 och krävas en ny regering innan jihadresorna slutligen förbjöds. Och då hade enligt Säkerhetspolisen redan 300 personer åkt i väg.
Export av terrorister
Ofta ser vi jihadresorna främst som ett hot mot Sverige. Personer med vilja och förmåga att begå terrordåd kan komma tillbaka från konfliktområden i Syrien, Irak, Jemen och Somalia.
Det är en korrekt bild.
Men framförallt är terroristerna ett hot mot de människor de mördar, våldtar och förslavar i de länder de har sina baser. Under de senaste tio åren har vi exporterat hundratals terrorister dit.
Torftig debatt
Debatten om hur Sverige ska hantera terroristerna har fått nytt bränsle genom gripandet av Osama Krayem. Det är bra - för vi behöver verkligen göra något åt att vi började så sent.
Vi behöver agera både mot terrorismen och terrorismens orsaker. Både repressivt och förebyggande, inte antingen eller.
Men borgerligheten borde sluta kasta sten i glashus och istället delta konstruktivt i debatten.
Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.