Priset hedrar de gasade barnen
På morgonen den 21 augusti använde den syriska militären giftgasen sarin mot värnlösa män, kvinnor och barn i förorter till Damaskus.
Nobelkommittén säger att gårdagens fredspris till Organisationen för förbud mot kemiska vapen, OPCW, inte har något samband med detta. Men världens tankar går ändå till bilderna på gasade barn, lagda i rader på cementgolv eller i grunda massgravar. Gasade till döds av sin egen regering.
Efteråt har rysk och syrisk propaganda försökt göra bilden suddig men enligt både oberoende bedömare och den rapport FN:s inspektörer tagit fram är det uppenbart att den syriska regeringen är skyldig till massmordet.
14 fall under utredning
Det var heller inte första gången. Hela 14 fall av misstänkta attacker med kemiska vapen utreds i Syrien.
I år är det 25 år sedan Saddam Husseins folkmord på kurder i Halabja i irakiska Kurdistan inträffade. Den 16 maj 1988 lät han bomba civila med giftgas som ett led i ett försök att krossa kurderna en gång för alla. Ungefär 5 000 människor beräknas ha dött.
Knappt tio år senare, 1997, började FN:s konvention mot kemiska vapen gälla och OPCW bildades. Sedan dess har organisationen varit framgångsrik. Nästan 80 procent av världens kemiska vapen har förstörts. Förutom sju stater, däribland Syrien, har hela världen undertecknat konventionen.
Lätt att kritisera
Det är detta arbete Nobelkommittén vill belöna. Och det är bra, till och med mycket bra.
Det är lätt att ha kritiska synpunkter på Nobels fredspris. För några år sedan gavs det till Barack Obama, förra året till EU.
Många hade gärna sett att priset i år gått till någon enskild person, snarare än till en institution. Det är en rimlig invändning.
Samtidigt är det politiskt oerhört viktigt att en nedrustningsorganisation nu fått priset. Kemiska vapen är bland de mest inhumana som finns. Gasen sprids över stora ytor, gör inte skillnad mellan soldater och civila, dödar både vuxna och barn. Massförstörelsevapen borde över huvudtaget inte vara tillåtna. För något land.
Kommer att användas
Inbördeskriget i Syrien är en fruktansvärd påminnelse om en mycket gammal sanning. Militära vapen, inklusive kärnvapen och kemiska vapen, må vara byggda för försvar men så länge de existerar utgör de ett hot.
Så länge dessa vapen finns kvar, så kommer någon att använda dem.