Dags att avsätta Syriens diktator
I går hölls kommunalval i Syrien. Oppositionen bojkottade och hade i förväg utlyst generalstrejk. Regimen svarade med våld. Man brände ner affärslokaler där folk strejkade och angrep oppositionen med militära medel.
Samtidigt gick den grupp avhoppade soldater som kallar sig ”Fria Syriska armén” till motangrepp. Syrien kan stå inför ett möjligt inbördeskrig.
Enligt FN har nu över 4 000 människor dödats sedan oppositionen inledde arbetet för demokrati i Syrien. Fler än 14 000 har gripits. Regimen har slagit hänsynslöst, men upproret har fortsatt.
Inför det militära ingripandet i Libyen hänvisade säkerhetsrådet till sin skyldighet att skydda civilbefolkningen. Samma sak borde rimligen numera gälla i Syrien.
Omvärlden kan inte längre stillatigande se på när en diktator begår massmord på sitt eget folk. Enligt FN är det ett ”brott mot mänskligheten”.
I första hand måste man öka påtryckningarna med diplomatiska och civila medel. Men ett militärt ingripande från FN:s säkerhetsråd bör inte längre uteslutas.
Frankrike har lyft frågan om internationellt övervakade buffertzoner längs Syriens gränser, där civila skulle kunna erbjudas skydd. Det är en intressant idé.
Hittills har Ryssland och Kina varit starkt kritiska till ett ingripande i Syrien. Men i takt med att kritiken i regionen ökat bör det även gå att sätta press på dem att ändra sin politik, precis som de gjorde i Libyen.
Familjen al-Assad har regerat Syrien i över 40 år. Den nuvarande presidenten Bashar al-Assad, som tillträdde 2000, verkade först liberalt sinnad, men har utvecklat starka tyranniska drag.
Snart bör han göra de andra avsatta diktatorerna sällskap. Tunisiens mångårige diktator Ben Ali är i landsflykt. Egyptens Hosni Mubarak står inför snar rättegång. Libyens Muammar Gaddafi lynchades när han greps.
Bashar al-Assad har alltså flera möjligheter att välja på.
Att han sitter kvar är ingen av dem.