Efter Hägglund – syndafloden
Hon är medial och framåt. Dessutom har hon sin bakgrund i Livets ord.
Det finns något talande med att de fyra första bokstäverna i Kristdemokraterna är ”kris”. Det verkar vara ett permanent tillstånd för partiet.
I går kunde Aftonbladet avslöja att en fjärdedel av Kristdemokraternas riksdagsgrupp vill att partiledaren Göran Hägglund avgår. Och i Svenska Dagbladet kräver KD-profilen och advokaten Rolf Åbjörnsson att partiets gruppledare i riksdagen, Mats Odell, väljs till ordförande.
Odell är annars mest känd för att han blev petad som finansmarknadsminister efter samarbetsproblem med Anders Borg.
Rädsla i kärntrupperna
Åbjörnsson menar att det finns en rädsla bland kärntrupperna att Göran Hägglund ska acceptera att stryka kravet på tvångssterilisering vid könsbyte.
Som argument för att byta partiledare låter det ganska vrickat. Men underlivsfrågorna är centrala för Kristdemokraternas kärnväljare. Trots att ingen annan bryr sig. De verkar sakna de mest basala politiska överlevnadsinstinkter.
I dagsläget finns lite som talar för att Mats Odell skulle ställa upp som partiledare. Redan när Göran Hägglund valdes 2004 var han aktuell, men vågade inte ta votering på rikstinget och utmana på allvar. I fjol var han återigen aktuell, men tog inte strid.
Så vad är det upprorsmakarna inom Kristdemokraterna egentligen vill uppnå?
Egentligen vill de förändra politiken. De vill bli som de gamla Moderaterna. Lite mer batonger, lite mer kanoner och mycket mer sänkt skatt.
Märkligt nog är det ungdomsförbundet KDU som går i spetsen för att vrida politiken bakåt. Deras senaste utspel är att de lanserat sig som Sveriges motsvarighet till den amerikanska Tea Party-rörelsen.
Men inför rikstinget i januari är det personfrågorna som dominerar.
Det troliga är att Göran Hägglund sitter kvar i brist på motkandidat.
Han är trots allt ”en kompetent partiledare för ett inkompetent parti”, som liberala Göteborgs-Posten uttrycker saken. De menar det antagligen som beröm.
Problemet: Väljarna
Däremot kan det bli ommöbleringar i presidiet. En sådan möjlighet vore att ersätta folkhälsominister Maria Larsson med det unga stjärnskottet från Uppsala, kommunalrådet Ebba Busch.
Hon är medial och framåt. Dessutom har hon sin bakgrund i Livets Ord vilket skulle göra de mer ljusskygga krafterna i partiet på bättre humör.
Men det grundläggande problemet för upprorsmakarna i partiet är ändå väljarna.
Om så få kan tänka sig rösta på Göran Hägglund som ändå verkar ganska vettig – vem kan tänka sig att rösta på dem?