Säpo kan missa en svensk Breivik
I december förra året presenterade Säkerhetspolisen rapporten: ”Våldsbejakande islamistisk extremism i Sverige”.
Av en slump skedde presentationen efter att självmordsterroristen Taimour Abdulwahab sprängde sig på Bryggargatan mitt i Stockholm.
Rapporten var en uppföljning till ”Våldsam politisk extremism” som Säkerhetspolisen och brottsförebyggande rådet gav ut 2009.
Där beskrivs högerextrema ”vit makt-miljön” och vänsterextrema ”autonoma miljön”. Ingen av dem hotar Sveriges demokratiska statsskick men de kan utgöra hot mot enskilda, och mot varandra.
Detta var den karta över extremister Säkerhetspolisen redovisade fram till det Anders Behring Breivik kallblodigt mördade 77 människor i den värsta terroristattack som utförts i Norden.
I måndags hade Säkerhetspolisen pressträff och förklarade pedagogiskt att de inte såg något skäl att ändra bedömning.
Den våldsbejakande islamismen är fortfarande det största hotet. Kartan gäller. Verkligheten göre sig icke besvär.
En historisk parallell är Säkerhetspolisens agerande i samband med mordet på utrikesminister Anna Lindh. Enligt deras bedömning av hotbilden fanns inget hot mot henne.
Till och med efter att Anna Lindh mördats fortsatte Säkerhetspolisen hävda att detta var en korrekt bedömning.
Anders Behring Breivik var, om man ska tro honom själv, i första hand hatisk mot muslimer. Han var en del av den antimuslimska miljön.
Efter terrordåden i Norge har många frågat sig hur denna miljö kunnat få sådant genomslag. Men Säkerhetspolisen har i dag inga planer på att kartlägga och redovisa hur dessa nätverk ser ut.
Justitieminister Beatrice Ask bör ge Säkerhetspolisen i uppdrag att ta fram en motsvarande rapport som man redan gjort om den våldsbejakande islamistiska extremismen.