Libyen bortom diktaturens fall
Vi har vant oss vid att demokratins gräns går vid Medelhavets stränder. Söder om havet bor ”dom andra”. De är inte som vi, lever i auktoritära samhällen med andra värderingar.
Våra ledare har gett politisk stabilitet företräde framför frihet och mänskliga rättigheter. Väst har samarbetat, i olika omgångar, med alla de ledare som nu sveps bort i den arabiska vårfloden.
Så kliver de fram. Den brokiga samling av sekulära och religiösa, ungdomar och intellektuella, studenter och arbetare som är den arabiska vårens viktigaste aktörer.
Och de är precis som vi. De vill ha ett jobb att gå till och bra utbildning för sina barn. De vill kunna säga och skriva vad de vill. Och de vill själva välja sina ledare.
Nu är Tunisien och Egypten fria. I Libyen är det en tidsfråga innan Muammar Gaddafi faller. Närmare 100 miljoner människor lämnar diktaturen bakom sig och ska bygga något nytt.
Det är en utmaning. Frihet är inte enkelt.
Samtidigt har Libyen stora möjligheter. Med oljeresurser och en ung befolkning. Det är ett utvecklat land.
Nu behöver EU bygga broar över Medelhavet. På samma sätt som Europa enats och freden byggts på Balkan kan frihet och demokrati säkras i norra Afrika. Genom samarbete mellan jämlikar.